Allmänt rollspel! {HP}

"Hon fick något, men jag vet inte vad", svarade Cassandra efter att ha ryckt på axlarna. "Hon slutade iallafall skrika och gråta hysteriskt efter det", la hon till.

Anthony nickade mot Cassandra och lät blicken vila på Adeleine en stund, innan han rätade på sig.
"Jag beklagar, Leine. Verkligen", fick han tyst ur sig, och Leine höjde blicken. Hon sade ingenting på en lång stund, innan hon pressade ur sig ett tyst "tack."

Adeleine lutade sig besvärat bakåt i soffan och lade benen i kors. Hon tvingade sig själv att kolla på dem. Den som var svårast att se i ögonen var Ethan. Hon var rädd för att förlora honom, och därför rädd för att komma för nära honom. Hon hoppades att han skulle förstå, och det trodde hon också. Radion som de alltid hade i bakgrunden satte igång sig själv, och en otrevlig röst fyllde rummet. En röst fylld av mörka andetag.
"Jag vet att ni är där ute någonstans. Jag vet att ni hör. Ni kan sluta låtsas. Ni har hört profetian, och jag har bara en sak att säga er. Det ni känner störst räddsla inför kommer sättas i verket i mars. Vi säger inte när. Kriget som ni alla försöker hålla er borta ifrån, flåsar er i nacken. Ni kan alltid försöka överleva, men ni kommer aldrig någonsin kunna stoppa oss. Vår mästare kommer snart få sin önskan uppfylld. En värld där bara renblod får leva."

Ethan studerade alla som satt samlade i stugan; de flesta såg bekymrade ut och några skräckslagna. Själv tvingade han sig att andas djupt och lugnt för att inte flippa ur.
Det fick inte hända hans familj något; eller hans kompisar.
"Jag är också hemskt ledsen, Leine", sade han tyst och log medlidande.

Adeleine såg på Ethan och log dystert. Hon torkade hennes fuktiga ögon och drack upp det sista ur koppen.
"Tack..", började hon och rätade på sig. "Jag kände henne väldigt bra, och jag vet att hon kämpade till sitt allra sista ögonblick.."

Det gjorde ont i May när hon hörde att trolldomsministerns syster - Adeleines faster hade dött.
Hon hittade varken Cassandra eller Adeleine någonstans, men det innebar förhoppningsvis att de var tillsammans. De borde verkligen fundera på att skaffa något kommunikationssätt. Adeleine hade ju visserligen sin patronus, men Mays golden var inte den starkaste - än.

Spolar lite.
~~
Adeleine
Adeleine gick upp rätt sent nästa morgon. Det var trots allt helg. Hon och Cassandra hade smygit tillbaka till slottet rätt sent på kvällen, och nästan klivit rakt in i Argus filch. Han hade som tur var inte upptäckt dem. Adeleine klev långsamt ner i det tomma elevhemsrummet. De flesta var och åt frukost. Hennes blick landade på dagens upplaga av the prophet, och hon vecklade långsamt ut den i sina händer. Nu när jullovet var över så hade mer seriösa artiklar tagit plats, och det var två stora rubriker som fångade Adeleines uppmärksamhet. Båda kretsade kring hennes pappa. Den första var:

Ministern beordrar förhöjd säkerhet runt Hogwarts och ministeriet.
Jullovet är över och ministeriet har förändrats över en natt. Ministern David Winter tar hårdare tag, och beordrar förhöjd säkerhet kring Hogwarts och ministeriet självt. Han vägrar förklara varför, men kvällen innan hördes en sändning av dödsätarna som nämnde några ungdomar och en profetia. Vad för profetia är det dem pratar om? Vem pratar dem med? Försöker dem ta över världen? Det enda vi vet är att vi inte kommer att få svar från ministern. Har han något med saken att göra? Vår utsända Millicent Oldburd fick inte ett särskilt lugnande svar.
-Vilka rör den här profetian? Är det någon du känner? Din äldsta dotter Adeleine, kanske?
-Jag kommenterar inte ärendet med obehöriga. Mina aurorer vet vad som är på gång, och det är tillräckligt för åtminstone det ämnet.
Tja, vi vet iallafall att ministern verkar ha koll på läget just nu. Igårkväll genomsöktes en misstänkt byggnad, och farliga föremål beslagtogs. Dessutom har två personer, en häxa och en trollkarl satts i Azkaban, pågrund av förräderi. De ska ha skänkt viktig information till dödsätarna.

Adeleine bet sig i läppen, och fäste blicken på nästa rubrik, som säkert skulle bli en skandal i hela trollkarlsvärlden om några timmar.
Ministern adopterar dödsätares dotter
Trollkarlsvärlden bör vara i chock. Storbrittaniens minister David Winter har enligt säkra källor adopterat den ökände dödsätaren Malfoys dotter, efter att hennes far gripits men sedan flytt igen. Är det här en man vi kan lita på? En man som adopterar-
Adeleine läste inte vidare, utan knögglade ilsket ihop tidningen och slängde den i eldstaden. Hon andades häftigt och satte sig på ett bord. Hon var trött på att Cassandra skulle behöva ta ansvar för det hennes far gjort. Det var inte rättvist.

Anthony

Anthony drog manteln tätare om sig. Det blåste lätt ute i Hogsmeade, och han hade erbjudit sig att försöka hämta upp dagens upplaga av the prophet. Han hade gjort sig själv osynlig för stunden, och knuffade långsamt upp dörren till ugglepostkontoret. Han överraskades genast av mängden ljud därinne, men pustade ut då han förstod att arbetarna var nere i lagret för tillfället. Han smög försiktigt fram mot arbetsbänken, där man förmodligen brukade slå in paket och post. Anthony hade bestämt sig för just den butiken, då det var mest troligt att det var där man kunde hitta tidningen. Han vände nästan upp och ned på hela stället i jakt på tidningen, men då han inte hittad den någonstans så höll han upp sin trollstav. "Accio Prophet", muttrade han, och en tidning flög mot hans hand som han kvickt fångade. Han kunde höra ljudet av fotsteg i trapporna upp från lagret.
"Julie, är du där uppe?", ropade en mansröst. Anthony svor lågt och skyndade sig mot ytterdörren. På vägen ut så viftade han på sin trollstav, och alla saker flög till sin tidigare position. Anthony pustade ut och sprang tillbaka mot stugan med tidningen under armen.
~~
Det blev väldigt långt, men aja. x)

Cassandra gick långsamt ned för spiraltrappan när hon såg Adeleine slänga en tidning i eldstaden.
"Vad är det som är så allvarligt som gör att du vill slänga tidningen?", frågade hon nyfiket. Hon bannade sedan sig själv då det säkert var något om Bethany och log ursäktande mot henne. Hon hade stannat i Adeleines och Rachels sovsal under natten. Det var bara de där, de andra sjundeårseleverna hade som Adeleine trott inte kommut tillbaka efter julen.

Adeleine
Adeleine bet sig hårt i läppen. Skulle hon berätta? Cassandra skulle ju ändå få reda på det förr eller senare, och då kanske hon inte skulle lita på Adeleine längre. Hon tog ett djupt andetag och drog foten längs golvet.
"Det handlade om din pappa och min pappa...", svarade hon långsamt.

Anthony
Anthony kände hur osynlighetsbesvärjelsen försvann, och han ställde sig framför dörren till stugan. "Alohomora", mumlade han och knuffade upp dörren. Ethan och Damon verkade sitta inne i köket och äta frukost. "Colloportus", muttrade han och dörren låstes igen. Anthony gick in i köket och slängde dagens tidning mellan Ethan och Damon. Han hade läst ett par ord på vägen tillbaka, och det verkade inte särskilt lovande.
"Underbart, är det inte?", utbrast han ironiskt, mest riktat mot den andra artikeln.

Cassandra kände något stelna till inom henne och hennes leende försvann.
"Som vanligt då", mumlade hon. Det var ofta rubrikerna handlade om ministern eller någon av dödsätarna men hon hade fortfarande inte vant sig vid att hennes pappa var en av dem. Då Adeleine såg mer bekymrad över artiklarna än vanligt rynkade hon sedan på pannan.
"Vad handlade egentligen artikeln om?", frågade hon sedan.

Damon tog förvirrat upp den fuktiga tidningen och började snabbt att läsa de två största artiklarna. Han kände ilskan stiga inom honom för varje ord han läste och slängde sedan frustrerat ihop tidningen.
"Jag hatar detta", muttrade han.

Adeleine
Adeleine skruvade besvärat på sig och drog undan håret från ansiktet.
"Ehm, typ om att min pappa har "adopterat en av dösätarnas döttrar", och om man verkligen kan lita på honom nu.." Adeleine suckade irriterat. "Merlin också. Jag hatar the prophet."

Anthony
Anthony suckade och slog sig ned på en ledig trästol.
"Men eller hur? Varför just vi?" Han hällde upp en kopp te till sig själv innan han började göra i ordning en smörgås. "Och det händer verkligen. Nu vet vi även när det kommer att hända... Vi borde verkligen lägga upp en strategi, om det ens kommer hjälpa", muttrade han och tog ett bett av sin macka.