Medeltids roll [PRIVAT kaninis & Zora]

ERtreia kollade på Damon
-du e för skadad för ge dig på honom med
mumlade hon tyst och höll kvar honom


rec kollde skamset i maren
-förlåt jg tänktem ig inte för
mumlade han och såg tåranra på hnne och var förskigt oc hdrog försktig bort tår på ehnens kind med sitt finger

Vanessa drog sig undan.
" jag vet inte om jag kan älska en man som är mina mardrömmar" sa hon tyst med tårar rinnandes ner för kinderna.

" jag måste se så att hon är okej" sa Damon och reste sig upp.

REx lät henne backa.
-Vanessa jag tänkte mig inte för jag lovar dig skulle ALDRIg skada dig
sa hno


ERtreia såg på honom
-var förstkigt okej
sa ho

Vanessa kollade på Rex.
" jag tror inte det här funkar Rex" sa hon tyst och vände sig med ryggen mot honom.

Damon gick mot tältet.

Rex suckar
-Vanesa snälla färlåt, jag vill verkligne ha dig kvar, du emitt alt, jag e ärlig och jag kan ty inte leva utan dig.
sa han nu ärligt

ERtreia suckar och satt sig upp i sänge, hno ollde tyst run och sen p åmagne,
-du har e nevis far
mumlade hon tyst till barnet

Vanessa kollade på Rex.
" kan jag verkligen lita på att du aldrig kommer skada mig igen?" Frågade hon och gick fram till honom.

Damon stod utanför och lyssnade då han inte ville störa bara se att Vanessa var säker.

REc kollade på henne
-jag vill inte skada dig så jag kommer lvoa dig att försöka inte skada dig. du får slå mig hur mycket du vill om jag gör det
s ahn

Vanessa log till genom tårarna.
" jag älskar dig Rex även om du är okänslig" sa hon.

Rex lo itll
-äslakr dig med
mumlade han oh var öfrksigt och gav henne en kram
-snälla kom til mi nu
sa ahn tsyt

Ertreia hade lagt sig och bytt kyddar så hon fick den hon vilel ha som Damon hade tagit

" jag följer med dig tillbaka till tältet" sa Vanessa och log till.