prs med ingetledigt

Jag låg kvar i sängen och grät.

Jag gick in i hennes rum igen och slängde upp henne på min axel.

Jag grät.

Jag lade försiktigt ner henne i baksätet och kastade mig in i förarsätet.

Jag grät och grät.

Jag trängde mig förbi bilar från höger och vänster. Trafikreglerna existerade inte ens i mitt huvud, allt jag ville göra var att rädda henne. Även fast det inte var något allvarligt fel på henne.

- Det är ont, grät jag.

Ett blått ljus började blinka bakom mig. Fan, inte nu..

Jag grät högt.
- Jack polisen" grät jag.

- Jag vet, sa jag tyst och körde lydigt av vid kanten.