The living dead(Dragon Fantasy)

"Ja, gör det." log Alex lättat att han ville komma med och att han inte verkade arg på henne. Fast han kanske inte fått reda på det ännu. Hon bet sig i läppen, de måste hämta Johan i sjukstugan och där var mannen hon gjort illa. Hon gäspade hon med, men mest för att han gjorde det, gäspningar brukade smittas.

Mark la armen om henne och började gå. Han visste ingenting, han hade fått mat till sig innan bråkat börjat i matsalen och hade bara stannat i affären hela dagen.
"Hur har du haft det idag?" mumlade han då de kom till sjukstugan.

Alex nickade och bet ihop, men stoppade honom innan de gick in.
"Det kan finnas en man där som är ganska så förbannad på mig." mumlade hon fram och såg ner på sina fötter. Hon hade försvarat sig och mer eller mindre förstört hans manlighet på grund av det.

Mark såg på henne en aning förvirrat. "Varför det?" undrade han lite oroligt men tog sig in. Det var ganska tungt och lugnt där inne, Edvard låg i en sjukhussäng och i en kvinnlig läkares famn var John. Mark fick honom och log mot pojken.

Alex nickade mot Edvard som låg i en av sjuksängarna men höll sig på avstånd då han verkade sova. Hon ville berätta allt för Mark sedan då de var i enrum.
"Ska vi gå?" mumlade Alex fram och såg på Mark och John.

Mark nickade och tog sig ur sjukhuset med John och tog sig mot deras rum. Pojken gurglade lätt och gjorde sina barnljud. Tillslut nådde de rummet.

Då de alla var inne stängde Alex dörren om dem. En bricka med mat till dem och mjölk till Johan stod på bordet. Alex satte sig vid bordet och såg på Mark, sedan berättade hon allt, hon tyckte det var viktigt att han fick höra det ur hennes perspektiv.

Mark tog flaskan och började mata John medan han lyssnade på Alex. Han sa inget fören hon var klar. "Jag tycker du inte har gjort något fel, det var Edvard" sa han tillslut och la John i korgen.

"Tack." log Alex och väntade på att de skulle äta.
"Men jag är säker du får höra det imorgon. Jag måste väl stå för mina handlingar? Om det inte blir du och jag vill att du ska veta vad som hände." sa hon enkelt.

Mark började äta, han var hungrig igen. "Jag tar det, om jag ser Edvard kanske jag ger honom en smäll jag med" muttrade han. Han åt klart och drog sedan av sig skjortan och kröp ner. "Men nu ska jag sova...". Och minuter senare sov han tungt.