(ORP) Hide, run, survive

Marbelle
Jag skrattar till. Det gör lite ont i magen.
- Ja, det är väl rätt bra antar jag.

Olivia:
För första gången på länge spricker jag upp i ett riktigt stort leende. Jag rusar fram och sätter mig bredvid henne.
"Hur mår du?", frågar jag och t
Rynkar oroligt på pannan, "Behöver du något?"

Max
Hur mycket jag än vill vara med henne så vet jag att hon och Olivia vill vara ensamma. Jag kramar försiktigt om henne och går bort till ett träd som jag sätter mig under.

Marbelle
Jag känner efter.
- Okej, tror jag. Det känns som att jag har världens baksmälla eller något. Jag ler och ser upp på henne.

Olivia:
Gör en grimas.
"Det blir bättre", säger jag och ler tillbaka, "jag lovar. Och jag kommer vara vid din sida, i vått och torrt."

(Vill spola fram lite så )
Elsa:
Efter att ha hittat ingredienserna så skyndar jag mig tillbaka och drar Cate med mig.
"Tillbaka!", flåsar jag och sätter mig vid det kokande vattnet, tar över.
"Bra att du har vakn- HAR NI INTE HÅLLIT M-M..", skammen väller över mig men jag fortsätter rosenrasande:
"HAR NI INTE HÅLLIT HENNE KALL? HAR HON SPYTT?!", säger jag upprört och rusar fram till henne, känner på hennes puls.
Shit.

Ellie:
Jag vet inte vad jag ska säga, och är lite glad över att inte behöva svara på Maxs fråga.

Marbelle
Jag ser förvirrat från den ena till varandra. Har jag vart borta längre än jag tror? Vad har hänt. Jag skulle rest mig upp om jag inte vore så trött

Elsa:
Jag lägger handen mot Mi-japan tjejens panna.
Och jag får alltså svar på min fråga.
Jag spänner blicken i dem andra och börjar snabbt fixa läkemedlet.

Marbelle
Just det. Miyako.
- Hur mår hon? Frågar jag och försöker resa mig upp.

Elsa:
"Vad tror du?", fräser jag och fortsätter med sörjan.

Olivia:
"Ursäkta, vi har faktiskt gjort det bästa vi kan, när alla plötsligt försvann", fräser jag ifrån mig.