Barnie och coolingen, prs

Jag rodnar vagt.
- Ehm....du sa att du....att du älskar mig....Viskar jag.

"Ja, det gjorde jag", jag ler och ser på henne.

- Hur menar du? Frågar jag, nu förvirrat.

"Det gjorde jag, och jag menade det"

- Jomen....på vilket sätt älskar du mig?

"Vad då vilket sätt? Det finns bara ett sätt att älska någon", jag log bredare innan jag böjde mig ner och kysste henne.

Jag stelnar till av förvåning. Sedan fylls hela jag av lycka och jag lägger armarna om Brian snacke och besvarar kyssen.

Av någon anledning känns det helt rätt. Jag har glömt Cornelia helt… nästan. Men Pling är ljuvlig och jag avbryter kyssen för att se på henne.
"Du är vacker", säger jag och kysser henne igen.

Jag ler generat,
- Du ser inte för illa ut själv! Hinner jag kommentera, innan våra läppar möts igen.

Jag frustar till i kyssen. Sedan drar jag henne låtsas förolämpad bort.
"Inte så illa? Pfft", halva sällskapsrummet vänder sig mot oss, antagligen för att hänga med i min awesome show. Tills de märker Pling. Allt blir tyst, innan alla börjar prata extra högt.