De utvalda

"Ja..." svarade Ethan och blundade. Då de var klara vilade han huvudet mot hennes hals och blundade fortfarande och andades tungt. "Varsågod, jag är glad att jag kunde få dig att njuta...det är nog den största njutningen för mig" mumlade han. Han kände sig väldigt trött nu efteråt. Men de skulle väl rida snart....

Hon log, ibland när han talade lät det som han talade ur en bok, hans ord lät så vältaliga. Hon drar handen sakta genom hans hår, "Och det gjorde jag, tack vare dig." ler hon och gäspar trött, "Om vi skulle slå läger här och rida tidigt, tidigt imorgon? Jag känner mig trött och hungrig." säger hon sedan då hennes mage kurrar och känner lukten av hönan, "Vår mat är klar." ler hon lätt.

"Det glädjer mig att höra" log Ethan och smekte lätt hennes kind. Han nickade sedan, det lät som en bra ide. "Jag kan fixa maten åt oss, du kanske borde ta dina tabletter?" log han. Han drog på sig sina byxor och gick fram till den färdiggrillade hönan. Han skar isär den med en kniv och hittade lite bröd i en väska. Han satte sig vid henne igen och delade fram en bit utav maten.

Eletha nickade och drog på sig byxorna och det tygliknande stycke hon virade om brösten för att få dem still, det var varmt och hon orkade inte ha skjortan på för tillfället. Sedan tog hon sitt vattenskinn och svalde en tablett då han kom tillbaka, "Tack." sa hon och tog emot sin del.

"Det var så lite så" log Ethan och började äta. Han var hungrig och trött, det var skönt att kunna äta och vila ute i naturen. Efter en liten stund var han klar och la sig ner för att vila. Han brydde sig inte om att ta på sig skjortan igen.

Hon åt upp och la sig vid honom, "Du borde oftare strunta i skjortan." log hon och lät sina fingrar lätt löpa över hans bröstkorg innan hon kysste honom. Sedan sträckte hon på sig och gäspade lätt.

Ethan ryste lätt till och la en arm om Eletha. Han gäspade stort han med. "Tja, här ute är vara du och jag, då kan jag strunta i skjirtan" mumlade han leende. Han la ner sitt huvud vid hennes och blundade. Snart saktade hans andning ner.

"Ja, det kan du, och jag med." skrattar hon lätt och lägger sina armar om honom innan hon sluter ögonen och somnar lungt.

Ethan sov tyst och lugnt tills han vaknade då det foftfarande var mörkt ute. Han log mot den sovande Eletha och reste sig tyst upp. Han gick fram till hästarna och började sätta på de sadlarna och väskorna.

Eletha vaknade utav att han och den värmen han gett ifrån sig försvann. "God morgon." sa hon sömnigt och drog på sig sin skjorta och mantel lätt darrade utav den tidiga morgonkylan. Hon gick fram till honom och hjälpte honom med hästarna.