Narnia

Andrew var glad att han inte var ett av Ares' barn. Han hade aldrig kunnat klara av ens en kväll med dålig stämning verkade det som. Eller det visste han inte riktigt, men de var ju så stora i den stugan så att Sam såg väldigt felplacerad ut.

Sam klarade självklart inte slagsmålet och låg snart blödande på golvet. Hon hade glömt hur fysiskt svag hon blivit sen vistelsen i 7an, och nu fick hon känna på det med full kraft.
Men så farligt var det inte, även om hon som de andra skulle vara rejält blåslagen och ärrad nästa morgon.

På morgonen stod Andrew utanför deras stuga och väntade på Sam. Hon hade inte väntat på honom utanför hans stuga, och då trodde han åtminstone att hon var kvar i sin. Förhoppningsvis hade det väl blivit bättre i stugan när hon kom tillbaka, men han hade en aning om att det faktiskt bara hade gått åt pipsvängen efter att hon lämnat honom i hans stuga.

Sam vaknar kallsvettig och med värkande eller mer smärtande revben? Var det brutet eller? Hon kände men kved till av smärtan. Hon såg blekare ut än någonsin då hon tog sig ur sängen och tyst ut för att inte väcka de andra. Sedan tog hon sig genom minorna fram till Andrew och helaansiktet lyste av återhållen smärta även om hon inte sa något och det berodde inte på märkerna efter käftsmällen hon fått.

Det var en chock att se Sam. Hon var blåslagen.
"Men vad i hela friden har hänt med dig?", frågade han oroligt. Hade de gått på henne, som är så pass mycket mindre än dem? Det var ju så förbannat fegt, tänkte Andrew.

"Vi var lite oense." sa Sam och försöker le då hon kommer intill honom, men leendet blev en grimas då det helt enkelt gjorde ont, förbannat ont.

"Lite?", utbrast han. "Kom nu, du ska till sjukstugan. De kan få bort det där på bara några sekunder", sade Andrew sedan. Han ville inte att hon skulle gå runt och ha ont på grund av några idioter som tyckte om att slå folk.

Sam följer med honom, dock lite ovilligt först då hon inte ville klaga eller att få folk att påstå att hon var vek och svag. "Det är inte så farligt." protesterar hon men lamt då hon visste att Andrew inte skulle ge sig och att han inte tyckte hon var svag.

"Inte så farligt? Säg det nästa gång när du ler", sade Andrew, smått surt. Han skulle inte tro henne hur mycket hon än protesterade.

De kommer till sjukstugan och Sam mumlar något men går med in, skulle det göra ont? Säkert inte värre än nu.