Skriva av sig-tråden

Det är otroligt jobbigt att så fort jag börjar må bra så förstörs det direkt. Som nu, med att jag faktiskt inte försöker att svälta mig själv, så kommer den dumma dansen i vägen så att jag inte kan äta lunch?

Vaknar 9. Tittar på Sommarlov till 10. Börjar dansen 1. Kommer hem typ kvart över 3. Finns absolut ingen tid till att äta lunch, så det jag får göra är att ta med vatten och en frukt som får stressätas på tre minuter innan jag börjar med nästa dansklass? Åååååh, varför? D:

*kram* ♥

Tack ♥

Det betyder jättemycket, tack.. ♥

En person som dog här i närheten för några minuter sen. PUT.
Tragiskt att så många väljer att avsluta sina liv. Blir lite tom inombords. Samtidigt är jag inte förvånad.

Hoppas att föraren får hjälp omgående iaf. Hemskt om flera personer ska få sina liv förstörda.

RIP.

Mitt liv är inte slut även om ångesten suger ut och förminskar allt det som är jag.
Även om det känns som att det bara är jag och dementorer som bosätter denna huslänga.

En dag skall jag gå stark och stadig ur detta forna jag och en ny stark människa skall ta över.
Jag skall spela en vägande roll i andra människors liv och framförallt ingjuta självkänsla i min allra mäktigaste fiende, mig själv.

Jag skall slåss mot mig själv, för mig själv.

bulimiabarn

det kanske är så, utan the puking part pga emetofobi. jag vill ju trots allt bli mycket smalare än vad jag är. och även om det nu är sant, så fattar jag inte att du faktiskt sa det.

UuuARAHH.
Jag är så arg så jag kokar på den där jävla pissdraken. Nu får det fan vara, här kontaktar man henne och försöker lösa allt, om inte annat för min brors skull, och så får man bara skit tillbaka där hon anklagar mig för både det ena och det andra, kallar mig ”miss fucking perfect” och andra jättekonstruktiva smeknamn.

Jag har alltid varit den som svalt min ilska och låtit saker bero, men efter 9 års konstant energislukeri från hennes sida blir det jävligt jobbigt. Och när jag väl säger ifrån så framstår jag som boven.
Eh, nej, skulle fan inte tro att jag tänker acceptera det här längre. Nu får det vara såhär. Jag tänker inte fejka mer för någons skull. Hon kan sitta där med sin jävla sockerpasta och tjura bäst fan hon vill.

Edit;
Ursäkta svärandet, men det ska mycket till för att jag ska bli såhär förbannad och när jag är förbannad, så svär jag.. Jävligt mycket.

Jag vaknade imorse och var JÄTTEHUNGRIG. Och när jag är JÄTTEHUNGRIG kräks jag. Precis i det ögonblicket då jag kräks kommer jag på mig själv ed att det här är inte vad jag vill. Jag är smal, jag är vacker, jag är bra och jag är omtyckt. Jag ska fan inte svälta mig längre. Jag ska fan aldrig mer skära mig själv.

Nu märks det tydligt vem som är favoriten i huset.

Reglerna är tydliga: man får inte vara hos någon kompis en dag och sedan hela nästa dag och man får inte sova över natten mellan lördag och söndag (eftersom vi bor vecka-vecka så vill inte den förälder vi flyttar till att man är så trött dagen efter när man ska flytta, if that makes sense)

Ida (min syster) åkte igår till en kompis, B, och var där halva dagen, kom hem typ ett i natt.
Idag åkte hon tidigt på morgonen med samma kompis, B, till Alahärmä och kom hem för en halvtimme sedan.
Ikväll ska hon sova över hos E. Hon åker om en halvtimme och kommer hem imorgon mitt på dagen.

I förrgår åkte jag till en kompis i tre timmar.
Detta betydde då att jag inte fick åka till någon igår, utan skulle vara tvungen att vänta till idag.

VAR FAN ÄR DET HÄR RÄTTVIST? Jag orkar inte vara den tydligt mindre gillade tvillingen längre.
Och när jag äntligen hittat något jag är bra på (att rita) så tycker min kära syster att jag är jobbig när jag vill visa något jag har ritat. Detta är enda sättet som gör att jag känner mig uppskattad. Tydligen är det inte okej för mig att visa mig vara bättre på något än henne.