Skriva av sig-tråden

Har föreslagit flera gånger öfr min kompis att vi ska ses nu under sommarlovet. Hon säger alltid att hon är upptagen och inte kan ses och för trött för att skypa. Vi har bara snackat via text sen skolan slutade. Och jag saknar henne men jag vet inte. Känns som om jag bryr mig mest om ifall hon är glad och om hon inte vill träffa mig ska hon inte behöva det. But I don't know. Hon kanske verkligen är upptagen? Väntar bara på att hon ska fråga om vi ska ses nån gång.

Troligtvis är hon bara upptagen. Vet dock hur det är att sakna någon, inte alltid det lättaste. Hoppas att ni ses inom snar framtid. Styrkekramar!

Jag hade en mardröm igår, drömde att jag vaknade upp och blev allas andra val, så vågar inte somna nu utan ligger istället i sängen och tror att jag faktiskt är allas andra val, att ingen någonsin kommer ha mig som sitt första val. Dumma tankar, rädda mig.
Samtidigt som jag har ångest över MultiCon då jag troligen kommer få en panikattack någon kväll och inte vill visa det för folk som jag känner och gud... orkar inte.

Mort, tack ♥

Åh, så tänker jag hela tiden. Alltid, alltid, alltid. Jag blir jämt bortvald förr eller senare, känns det som.

Kul att en av de få kompisarna jag har kvar låter bli att läsa mina sms på typ en hel dag med flit

Förstår precis hur det känns men kan inte uttrycka mig bättre än så. Folk säger att man ska leva i nuet, men när nuet suger ska man bara se framåt för det blir bättre?

Kan inte komma på något bra att säga för att du ska må bättre .-. En bild som brukar hjälpa mig, bara;

Fick ett jobb, när jag var sjuk.
Började jobba, hade världens sämsta arbetstider (stack 10 på morgonen och kom hem 12 på natten). Sa upp mig eftersom det inte passade mig alls och eftersom jag bara blev mer och mer sjuk och fick mer och mer ont.

Sitter här nu, arbetslös och snart med hyra och lån att betala.

Behöver inte det här.
FUCK IT!

Ge mig motivation?

Min kusin omkom i en mc-olycka nyligen, och idag åkte vi hem till familjen.. Jag är helt borta mentalt och jag fattar det fortfarande inte.. Hans kropp hade förstörts mer än jag vågat föreställa mig och att dessutom få veta att hans mamma satt i bilkön som hade skapats av olyckan, utan att veta att det var hennes son som var där framme..
..och att veta att det var hans absolut sista tur med motorcykeln innan han skulle sälja den, jag bara..

Fan också. Helvetes jävla skit.. Jag brister, jag klarar inte det här.

Min jävla jävla hjärna spelar mig spratt ikväll. Igen.
Glömde ta min medicin en dag, EN DAG. Och så börjas det. Såkart för att jag inte sover något bra också och har en massa vilda känslor i mig som slår och flaxar och river och biter och tankar jag nog inte vill ha. Jag är så rädd att det ska falla isär igen som det var i vintras där jag var livrädd 24/7 och inte kunde göra något annat än att dämpa lidandet med piller och försöka måla. Livrädd. Igen. Känner hur spakarna i huvudet långsamt vrids om mot min vilja. Du lockade fram det mörka sjuka i mig och jag gillade det, njuter, det som är så starkt. Du lockade fram de andra också. Och nu är jag rädd.