(PM)Albus Potter

haha, jag la ju nyss ut kapitlet x) Är det så spännande? XD

jaaaaaaaa!
det är jättespännande!

Är det nån annan än mican som har läst? Lägger upp när jag får fler kommentarer Nästa kapitel kanske blir lite , hmm... deppigt. Ska försöka skriva så bra jag kan men jag är väldigt deprimerad just nu ... D:

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Mer!
Du skriver typ Rowling själv!

SHiit O_O TACK! Fast det gör jag verkligen inte .. xD Ni ska få ett kapitel snart

längtar

Haha, vad bra, för du behöver inte vänta länge

32 - Diskussion

"Vad tusan handlade allt det där om?!” utbrast Albus då de kom utanför porträttet av den tjocka damen.
”Lypusen såklart!” suckade Ellie. Det hade Albus redan förstått. Att samtalet handlade om Lypusen. Någon ville försäkra sig om att den var säkert skyddad. Betydde det att någon faktiskt var på jakt efter den? Det enda Albus inte kunde komma på var vem den andra rösten hade tillhört.
”Surmulna Grindyloggar” mumlade han och porträttet av den tjocka damen svängde upp. Sco satt i sin fåtölj och sov. En bok låg på golvet bredvid honom och Albus antog att han hade somnat i väntan på honom och Ellie.
”Sco?” sa Ellie. Sco ryckte till och vaknade sedan med en hög snarkning.
”Åh, hej. Värst vilken tid ni tog!” sa han, med ens pigg. Det blev en kort tystnad.
”Vad är det med er två?” frågade Sco fundersamt då varken Ellie eller Albus sa någonting. Ellie öppnade munnen för att säga något, men stängde den igen. Albus tog till orda istället. Han berättade mycket detaljerat om samtalet, och Sco lyssnade intensivt på. När Albus hade pratat färdigt satt han bara och gapade.
”Men…Vem var det som professor Flitwick talade med?” frågade han efter en stund.
”Ingen aning”, mumlade Albus.
”Men kom igen, det var väl inget speciellt med det där samtalet?” utbrast Ellie. Det var väl bara en lärare som ville försäkra sig om att Lypusen är säker bara? Precis som vi…Ärligt talat, så borde vi inte lägga oss i över huvud taget”, sa Ellie.
”Men det var väl ingen lärare? Vi skulle väl känt igen rösten då?” sa Albus dumt.
”Men snälla Albus. Det finns många lärare på den här skolan…Många som har ämnen som förstaårselever inte ens har. Spådomskonst, mugglarstudier, talmagi, runskrift…Det finns massvis med ämnen. Dessutom finns det ju övrig personal också, som skolsköterska och vaktmästare…” sa Ellie.
”Jaja, du har rätt”, mumlade Albus. Sedan kom han på en sak. ”Hörde du inte hur mannen skrek åt prrofessor Flitwick?” sa han till Ellie. Hon bet sig i läppen en stund.
”Jo, juste…Men personen kanske är sån…Vi känner inte varenda person här på slottet Albus”, sa hon sedan.
”Men…” började Albus.
”Vi borde inte lägga oss i”, upprepade Ellie.
Albus stängde långsamt munnen och återvände till sina egna tankar. Han antog att Ellie hade rätt. Det fanns minst dubbelt så många lärare på slottet än som just Albus klass hade. Det var dumt av han att han trodde att han skulle känna igen rösten om det hade vart en lärares. Och som Ellie sa fanns det ju även massa andra personer som arbetade på skolan men inte var lärare. Vaktmästaren till exempel. Vaktmästaren…Albus hade inte sett en skymt av någon vaktmästare under de många månader han hade vart här på slottet.
”Har ni lagt märke till någon vaktmästare här?” frågade han Ellie och Sco, och båda ryckte till. De hade nog också suttit insjunkna i sina egna tankar.
”Nej, jag har inte lagt märke till någon i alla fall”, sa Ellie.
”Konstigt…”, mumlade Albus. Sco kliade sig i huvudet.
”Hm…Jag har för mig att professor Snigelhorn sa någonting om att någon som hette Filch låg inne på sankt mungos. Jag har ingen aning om varför, och det kanske inte var vaktmästaren ens”, sa han fundersamt.
”Men visst ja! James berättade ju om den där jobbiga vaktmästaren Filch som var så förtjust i att ge folk straffkommenderingar. Han nämnde att han hade en ytterst irriterande katt som dog under förra året”, sa Albus.
”Han ligger säkert inne på sankt mungos för att han är så ledsen för sin katts död”, flinade Sco.
”Sluta Sco, tänk om han faktiskt gör det!” sa Ellie allvarligt. Men sedan började hon också flina.
”Ellie, är det sant att mugglares katter blir mycket yngre än trollkarlarnas?” frågade Albus, som nu också flinande.
”Vilken fråga!” sa Ellie överraskat. ”Det beror väl på hur gamla trollkarlarnas katter brukar bli. Mugglarnas blir väl runt sjutton år tror jag.”
”Sjutton? Då var det minsann sant! I trollkarlsvärlden blir de oftast runt tjugofem år”, sa Albus.
”Men vad tusan är det här för samtalsämne?” flinade Sco. Sedan började de skratta. Albus kunde inte komma på när han senast hade skrattat så här mycket under en enda dag. Det var helt otroligt. Han hade verkligen funnit sina bästa kompisar. Det var han överlycklig för. Tänk om han inte hade hittat några vänner över huvud taget? Vad skulle han ta sig till då? Han hade nog inte sett en enda elev som jämt och ständigt gick ensam. Hogwarts var den mest perfekta skolan man kunde tänka sig enligt Albus.

HUR kan du?
det är SÅÅÅÅÅ fuskigt att du skriver så bra! jag vill också kunna det!
du måste bli författare när du blir stor!
och så måste du skriva ett nytt kapitel!

meeeeeeeeeeeer