The cold in our bodies [PRS]

Ett pip slapp ur henne när hon lyftes upp och hon lutade sig trött mot hans arm. Nickade sedan innan hon slöt ögonen.
När vinden smekte hennes kind öppnade hon ögonen och såg den stora vagnen. Såg sedan på Rion.
"Somnade jag?" Frågade hon och Lottie kom med en filt i famnen.
"Jag kommer att åka med henne. Du då Olivia?"

Olivia var strax efter Alice och de andra.
"Jag vet inte det. Kanske.", svarade Rion Alice.
"Jag följer med Alice.", sa Olivia hastigt. Det fanns ingen tvekan i rösten.
Rion satte ner Alice i vagnen i samma stund som Ivan och Maurice visade sig utanför slottsporten. "Är ni redo?", frågade Maurice. Något munter. Det skulle vara fint med ett miljöbyte.

Lottie klättrade in och såg på Olivia.
"Det här ska bli spännande. Vad tror du vi kommer att få se?" Hon såg på korgen som stod vid sina fötter och log.
"Bra att det finns mat."

"Vi har kung Silas att tacka för bekvämligheterna. Jag hoppas att jag någon gång får ett tillfälle för att göra det."
Olivia ögnade korgen innan blicken for över till Alice. Men innan hon hann säga något mer hade Maurice stuckit in huvudet i vagnen. "Hej. Rion- ska du med här?" Rion tittade mot vampyren. "Nej, jag och Leo åker med Ivan.", svarade han och gjorde en ansträngning att resa sig upp. Maurice nickade som svar och flyttade sig så att Rion kunde kliva ur vagnen. "Jag tänkte åka med här för att ha ett öga på Alice.", förklarade Maurice åt Olivia och Lottie innan han klev in i vagnen han med.

Alice såg på sina händer innan hon såg på Olivia. Ett bedjande ögonkast. Var alla tvungna att följa med? Men hon var för trött för att ens orka.
"Vad händer om jag dricker blod? Jag menar... blir jag bättre för en stund? Blir jag som... er?" Hon såg mot Maurice.
"För jag måste bli bättre nu. Jag tror jag inte kan hålla mig tills vi kommer fram."

Vagnen började rulla. Olivia kastade en sista blick mot slottet och såg hur det försvann ur sikte. Istället syntes träd och bergstoppar.
Maurice suckade samtidigt som han letade efter orden. "Så långt som möjligt vill jag undvika det alternativet, Alice. Låt oss försöka att ta dig hem. Tänk inte mer på det. Finns det något som jag kan göra? Så att du mår bättre?", försökte han och knäppte sina händer medan han tittade på Alices trötta ansikte.

Det han sa lät bra. Alice öppnade ögonen och såg på Lottie.
"Något att dricka. Sen behöver jag nog sova en stund."
Lottie nickade, drog upp korgen och såg på Maurice.
"Om det är okej för er. Vad rekomenderar ni?" Sa hon och såg blygt på honom.

Maurice skulle just till att sträcka sig efter korgen, men Lottie hann före. Generat drog han tillbaka handen. För ett ögonblick hade han glömt att det var tjänstefolk med i vagnen. Sådana sysslor var inte till för honom.
"Tack, Lottie. Vatten blir bra. Och vila, Alice. Det kommer att göra dig gott."

Hon gav honom ett tacksamt leende och drog av korken på flaskan innan hon hällde upp i en bägare. Räckte Alice den och sedan satte tillbaka korken.
Alice drack snabbt upp och hon blickade på honom. Hon kände sig trött och räckte över bägaren mot Lottie igen.
"Får jag sova mot din axel Olivia?"

Olivia hade vilat sina händer i sitt knä och sänkt blicken. Nästan försvunnen i sina tankar när hon hörde Alices röst. Hon tittade upp på henne. "Ja, självklart.", sa hon och flyttade sig närmare så att Alice kunde luta sig mot henne. "Hur vet vi när vi närmar oss?", frågade Olivia sedan. Osäkert vem frågan var riktad till.
Maurice svarade först. "Det vet inte säkert. Ivan är underrättad av Kung Silas. Så får väl hoppas på att han vet."