Life - Lupple & Medi PRS

Han suckade.
"Typiskt henne." Han satte sig ner och log svagt.
"Jag mår bra. Är bara lite nervös. Kanske är trött."
Han bet sig i läppen.
"Mitt minne verkar vara lite flyktande." Han suckade.
"Jag mindes inte ert namn sir."

Patrik nickade sakta, antecknade. "Du mindes inte mitt namn?" Frågade han och studerade honom. "Något mer som har varit svårt att minnas på sistone?" Frågade han lugnt.

Han drog efter andan och såg sedan upp.
"Det har varit svårt att minnas namn. Jag har svårt att minnas Mis namn. Jag har börjat kalla henne Mi som i ett försök att dölja det." Han såg skamset ner.

Patrik nickade sakta, fortsatte att anteckna. "Har du sovit dåligt?" Frågade han lugnt. "Jag har tystnadsplikt gentemot dig. Jag får inte berätta något du säger om du inte ger mig tillåtelse. " Sa han lugnt.

"Jag har sovit sisådär. Det är bra vissa nätter och sämre andra nätter." Han bet sig i läppen.
"Jag har inte vågat säga det här men jag har glömt typ saker man borde kunna. Typ knyta skorna. Jag hade lärt mig hur man knyter slips och fluga. Men nu är det tomt."

Läkaren nickade sakta och skrev lite mer saker på sitt block. "Jag förstår. Finns det fler saker som är ett problem i ditt vardagliga liv- saker du har glömt?" Frågade han. "Eller annat, kanske personlighetsförändring?" Frågade han mjukt.

"Jag kan inte svara på den frågan. Jag änner mig normal men Mi kanske har känt av något som inte verkar stämma." Han skakade på huvudet och såg ner på sina händer.
"Är det något fel?"

Patrik log mjukt och skakade på huvudet. " Det är inget medicinskt fel, utan något övernaturligt. Jag vet vad Mi är och vad de kan göra mot de mänskliga minnena. Jag tror något sådant har hänt dig. " Sa han lugnande.

Ethan såg på honom och nickade och hans underläpp började att darra.
"Jag vet inte vad som har hänt. Jag känner mig så vilse."
Han lade sig ner på sängen och såg upp i taket.

Patrik nickade sakta. "Jag förstår att detta är skrämmande, men för att det ska bli bra igen behöver Mi komma åt dina minnen och se vad som har hänt. Jag har inte den förmågan. Jag är endast människa. " Sa han ärligt.