Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Ett skepp har kommit och står inte alls så långt borta. Vi känner oss hotade och vi vet att de inte vill oss något gott. " Han såg på dem.
"Vårat orakel såg att de även skulle komma så vi kallade på er i förväg."
Kiliah nickade och såg på Ethan och slog honom på armen.
"Så fort de kommer så tar vi hand om dem. Ta er till slottet och göm er där." Hon log och såg mannen springa iväg och vände sig om.

"Vi skyddar er.", sa John och lät bestämd. De andra i besättningen nickade instämmande och mumlade om att de skulle ge de vad de tålde följt av liknande kommentarer.
Mannens ord om orakel fick Ethan att vilja skratta igen. Vaddå orakel? Han trodde inte på sådant. Men en blick från kapten fick honom att tiga igen. Situationen var allvarlig.
När mannen försvunnit och tagit med sig resten av befolkningen i staden gav John tecken åt de andra att följa honom mot skeppet som lagt i hamnen. Vilka de var visste han inte. Men de tänkte inte förlora fighten. De tänkte vinna den, för Kiliahs och rikets skull.

Kiliah vände sig mot de andra och visade att de skulle börja röra sig och såg skeppet lägga till och män sprang av båten.
"Ska vi?" Hon såg på John med ett höjt ögonbryn och flinade mot honom.

John skrattade då hans och Kiliahs blickar möttes. Det var tydligt att de tänkte samma sak. "Ja, efter dig.", sa John och bugade inför Kiliah för att sedan sätta fart efter henne.
Han beordrade de andra att dra sina svärd eller gå till attack. De närmade sig skeppet med språng.
Ethan drog sitt svärd och vinkade till de andra i besättningen att följa efter.

Kiliah gick till attack så fort männen hade fått syn på dem. Han som verkade vara kapten började hugga efter henne men hon värjde sig lätt från onom och högg honom snabbt i benet och sparkade honom hårt så han föll innan hon gjorde ett dödande hugg. Hon flåsade och tog sig till nästa som skrek av vrede och hon skrattade. att var nyblivna pirater och det märktes.

Med John i spetsen följde de efter Kiliahs steg och gjorde anfall mot piraterna som attackerat riket.
John var snabb att spetsa en av männen som i utfall verkade skydda sig själv. Ethan gjorde detsamma och drog med svärdet över en av besättningen från fienden så att mannen föll till marken.
De nya i besättningen verkade inte ovana med svärd eller vapen och gjorde utfall för att slå ner fienden och snart hade de flesta av de fallit till marken livlösa så att kapten John och hans besättning vunnit fighten. "Kiliah! Vi har övertaget!", ropade John efter henne samtidigt som han fäktades med en annan pirat från skeppet.

Hon nickade och knuffade en man från si.
Efter en halvlång strid såg hon över axeln.
"Vi vann!" Hon såg på John och sprang mot Ethan och slängde sig i hans famn.
"Vi vann och vi kan nu känna oss säkra." Hon kysste honom och hon sjönk ihop i hans famn.
"Oh all must gick ur mig."

När den sista livlösa kroppen föll till marken jublade de. De hade vunnit fighten.
Ethan överraskades över Kiliahs närmande och han slog armar om henne och drog henne nära. Han besvarade henne kyss. "Såja, ta det lugnt. Spara krafterna. Vi måste låta folket veta att vi vann först.", sa Ethan i en låg stämma till henne och gick med henne av skeppet.
John och de andra ut besättningen samlades för att lägga undan sina vapen och söka rätt på eventuella skatter besättningen haft med sig eller funnit.

Hon nickade bara och stoppade undan svärdet.
"Jag kan rida till slottet. Jag kan berätta om nyheten och sen blir det fest återigen." Hon log och såg sedan på John.
"Kolla till Sammi är du snäll." Hon gick mot en hingst som stod vid en träpåle och hoppade pp på den och lo mot de andra.

"Gör så, Kiliah.", sa John och nickade åt hennes förslag. Han visste att folket skulle lyssna på deras drottning. De skulle tro henne. Ethan nickade instämmande och gick fram till henne då hon satt sig på hästens rygg. "Vi ordnar med festen tills du är tillbaka, älskling.", sa Ethan lågt och kramade om Kiliahs hand innan han släppte den för att gå till kapten John och de andra.
"Jag ska se till Sammi.", sa John intygande till Kiliah och nickade igen åt henne innan han såg henne rida därifrån.
De sökte snart igenom fiendens skepp efter skatter och tog med sig de till deras skepp. Sedan gjorde de i ordning på deras egna skepp att fira vinsten.