Allmänt rollspel! {HP}

"Självklart", mumlade Cassandra och kramade om henne. "Jag kan ta över nu", sa hon sedan till rektorn och Madam Pomfrey. Madam Pomfrey gav henne en ogillande blick och hon hjälpte sedan Adeleine upp. Istället för att gå upp mot sovsalarna gick hon mot ett porträtt som hon hade upptäckt några år tidigare. Porträttet ledde till en utgång ur skolan och det var den hon ville ta sig till nu.

Adeleine tog sig långsamt framåt genom de mörka korridorerna.
"Vart är vi påväg?", viskade hon och ryste till.

"Till stugan", viskade hon och mumlade något ohörbart till porträttet de hade kommit fram till. Det gled långsamt upp med ett gnissel och hon böjde sig ned för att ta sig in i det lilla hålet.

Adeleine duckade för att kunna klättra igenom hålet. En svag kyla slogs emot henne på en gång, och hon var glad att hon inte hunnit ta av sig manteln ännu.

Damon såg två gestalter röra sig ned mot stugan. När de kom närmare såg han att det var Cassandra och Adeleine.
"Hörni, Leine och Cas är påväg hit!", konstaterade han.

Anthony höjde på ögonbrynet och kastade en blick på klockan. Hon var strax innan halv elva.
"Vad gör dem ute? De borde hålla sig säkra inne!", menade han oroligt.

Ethan rynkade på ögonbrynen.
"De borde de, men om de kommer såhär sent borde det vara något allvarligt", konstaterade han.

Anthony reste sig hastigt upp och gick fram mot dörren som han låste upp. Cassandra och Adeleine var snart framme vid dörren. "Lumos", viskade han, och trollstaven kastade ett svagt sken genom natten. Tjejernas ansikten lystes genast upp, och han såg att Adeleine var rödgråten i ansiktet. Hans tankar vandrade genast mot inslaget på radion, och han kastade en menande blick mot Ethan som satt kvar i vardagsrummet, och hoppades att han skulle förstå.

"Kan vi komma in?", frågade Cassandra när Anthony hade öppnat dörren. Utan att vänta på svar ledde hon in Adeleine i stugan och kollade menande mot soffan medan hon sa "Sätt dig ned". Hon gick ut till köket och gjorde snabbt iordning en kopp te, som hon gav till Adeleine.

Adeleine tog tacksamt emot tekoppen från Cassandra och tog en klunk i tystnad. Hon hade alltid känt sig trygg med killarna, nu kändes det bara konstigt att allt fokus låg på henne. Hon såg ner i soffan och blinkade bort tårarna som hade slutat rinna efter drycken som madam Pomfrey gett henne.


Anthony bet sig i läppen och ställde sig mellan Ethan och Cassandra för att kunna prata ostört med dem. "Vad ska vi göra? Det är fan synd om henne. Jag skulle ha flippat ut helt i hennes situation, så hon hanterar det ändå rätt bra." Anthony granskade Adeleines rödgråtna ansikte. "Eller har hon fått någonting av sjuksköterskan?", frågade han Cassandra.