The rich man's daughter(PRS)

Edward log och kysste henne lätt. "Okej". Han la sig ner mer på sängen och slöt ögonen. All spänning från förhöret hade släppt nu och han var trött. Efter bara en liten stund somnade han till.

När Mona vaknade några timmar senare kände hon sig lite bättre, hon kände sig till och med nästan hungrig. Hon såg på Lance som var bredvid henne och log svagt.

Hilde somnade snart, eller hon försökte men huvudvärken, det onda efter hjärnskakningen höll sig kvar. Hon låg dock stilla hela natten för att Edward skulle få sova.

Lance vaknar han med och slår upp sina blåa ögon och möter hennes.
"Hej, bättre?" frågar han med ett trött leende.

Edward sov tungt hela natten och hade armarna om Hilde. Han vaknade nite fören sen nästa morgon. "Godmorgon" mumlade han och satte sig upp.

Mona log svagt. "Ja, lite". Hon satte sig upp lite och drog handen genom sitt trasliga hår.

"God morgon." sa Hilde men den ar inte god, inte då hon inte sovit, inte då huvudvärken hotade att spränga hennes huvud.

"Bra det, lilla troll." log Lance och rufsade till hennes hår än mer.

Edward log svagt och kysste henne. "Hur är det? Bättre än igår?" undrade han och tog sig upp ur sängen.

Mona skrattade lätt och sträckte sig efter sin borste och borstade igenom håret. "Jag tror till och med jag är lite hungrig". Hon flätade sitt hår och satte sig upp ordentligt.

"Nja" sa Hilde och suckade, hon ville varken klaga eller framstå som svag. Försiktigt satte hon sig upp och hela världen tycktes gunga. Hon mådde illa och var grönblek.

"Ska jag hämta mat eller kommer du med ner?" frågar Lance och börjar klä på sig. Han öppnade fönstret, det verkade bli en härlig dag.

Edward suckade lätt och hjälpye henne upp. "Du borde vila idag....Du har förtjänat det". Han skulle jobba.

Mona tog sig upp lite darrigt, hon var blek än. "Jag följer med". Hon tog hans hand.

Hilde kommer med hjälp av Edward till badrummet, hon stannar där till illamåendet avtar. Saken är den att hon egentligen borde röra sig alls.
"Jag har sådan huvudvärk att jag inte kan sova." suckar hon då hon har sig tillbaka till sängen.

Lance tog henne om midjan för att stödja hennes gång.
"Du borde inte anstränga dig så." sa han mjukt då de tog sig ner till matsalen.

Edward såg oroligt på henne och funderade sen. "Jag kanske kan fixa lite smärtstillande till dig...Prata med läkaren så du kanske kan sova?" undrade han mjukt.

Mona lutade sig mot honom tacksamt. "Jag anstränger mig inte så mycket...Igår gjorde jag det...Med förhöret och allt, men idag är det en vanlig dag".

"Mmm, något som går att sova på." sa Hilde, det lät bra som han sagt. Något som fick henne att sova, hon skulle ändå inte klara av att vara overksam.

"Ta det bara lugnt idag då, besök din hovdam samt skyddsvakt som inte alls gör sitt jobb idag." sa han med ett snett leende, han menade inte att Hilde borde göra det heller.