Barnie och coolingen, prs

Jag suckar lite och blundar igen. Jag tycker om att folk håller på med mitt hår.

"Ditt hår är… otroligt", jag ler och kastar runt med lite hår.

Jag skrattar.
- Tack! Säger jag och ler snett.

Jag börjar fläta hennes hår som jag lärt mig av mamma.

- Kan du göra flätor? Fnissar jag.

"japp, mamma och min syster lärde mig när jag var liten"

Jag nickar tyst.
- Du...snart är det ju höstlov och jag har liksom ingenstans att bo....ska du åka hem på lovet?

"Tror inte det, orkar inte med allt hemma? Du? Ska vi stanna tillsammans?!"

- Ja, det var det jag undrade. För jag vill inte vara ensam här! Säger jag och ler snett. Sedan kommer jag ihåg en sak...
Pling, jag skulle aldrig slå dig. Jag gillar dig, Jag älskar dig.
Jag sneglar osäkert upp på Brian igen.
- Vid sjön....du sa...

"Jag sa…?", jag ler mot henne.