PRS(Dragon Fantasy)

(Jag vet inte om jag tog det fel, men tolkade det som att San var död? Han fick väl åka tillbaka till sin by?)

Nalel nickade sakta och log då Ian kom med mer blommor. "Fina" sa hon och tog några av dem och började fläta in dem till en krans.

(Just ja xD Jo ^^ så var det nog. )

"Ingen som beter sig som en far." sa Meira och betraktade henne. Skulle San komma hit skulle hon personligen slå ihjäl honom.

Nalel nickade igen och då hon var klar med kransen satte hon den på Ian huvud. Han log stort och satte sig ner. Han tog några blommor och började roa sig med att sätta dem i deras hår.

Meira log och lät honom hållas, det var skönt att bara få ligga där vila och ta det lugnt. "Blir vi fina nu?" frågar hon Ian med ett leende.

Ian nickade ivrigt och satte en stor röd blomma mitt i Meiras hår. Han fortsatte tills det stack ut massor med blommor från dem.

"Vi blir nog lika fina som drottningar, självaste Arwen skulle bli avundsjuk." sa Meira och såg leende mot Ian. Han var verkligen glad och bekymmerslös som en liten pojke borde.

Ian nickade. "Ja!" skrattade han och la sig sedan mellan dem då han tyckte det var klart. "Och jag är kungen!" skrattade han. Nalel hade berättat för honom om kungen, att hon en gång mött honom.

"Självklart är du kungen, värdens bästa." log Meira och log upp mot himmelen det var så vackert och fridfullt.

Nalel strök honom över håret. "Min älskade lille kung". Hom förstod inte ibland att det här var Sans barn, Ian var så glad och snäll.

Meira låg med slutna ögon och bara njöt, tills hon hörde vapenskramlet, dödskriken och såg allt blod.
Med ett tyst men förtvivlat skrik höll hon för öronen för att stänga ute ljuden och kröp ihop på marken.
Minerna eller var det en vakendröm? Hur det än var skrämde det henne.