Narnia

"Inte riktigt. Det är mer svårförstått", sade Will. Andrew ryckte på axlarna. Han brydde sig inte. Men att ens far faktiskt sade något till dem var ju bättre än inget.

"Hur då? Eller det kanske är hemligt." sa Sam som kom och tänka på det och kastar en snabb blick ut, om det ville sluta att regna, visst hon var ju iof blöt som det var, men i hennes stuga var stämningen inte bra.

Will rycker på axlarna. Han visste väl antagligen inte vad Apollon tyckte. Andrew ser ut genom fönstret, emot den röda stugan som stod en bit bort från deras egna. Ares stuga, där stämningen tydligen var usel enligt Sam.

"Jag borde gå tillbaka, vädret tycks inte bli bättre ändå." suckade Sam och kramade om Andrew och log mot de andra, "Tack för jag fick komma in." sa hon artigt.

Andrew kramade om Sam, och ville egentligen inte att hon skulle lämna. Men det skulle väl bara se väldigt konstigt ut, om han skulle säga det till henne. Och han visste inte om de andra skulle tillåta henne att stanna hur länge som helst.
"Så lite så", sade Andrew.

Sam pussade Andrew på kinden och drog över huvan över sitt hår och sedan sprang hon ut i regnet. Det verkligen spöregnade, man såg knappt handen framför sig och hon blev snabbt nerkyld men kom snart in i stugan.

Andrew hann knappt reflektera över händelsen när Sam pussade honom på kinden innan hon var borta. När han gick tillbaka till sin säng flinade de åt honom som småbarn. Det var väl trots allt inte så jättevanligt att det finns folk som tycker om varandra på det sättet på det här lägret ändå.

Då hon kommer in i stugan verkar bråket vara över och var och en av dem sitter på varsin säng och plåstrar om sig själv. "Så den flyende lilla fågeln är tillbaka?" säger en av killarna hånfullt till henne och Sam vänder sig tvärt om, "Den flyende lilla fågeln kan slås hon med." fräste hon tillbaka.

De i hans stuga verkade verkligen att älska att reta honom då och då. Han fattade ju varför, och därför blev han inte riktigt så arg. De kunde citera kända dikter som handlade om kärlek och hävda att självaste Apollon gett dem den idén, som ett skämt förstås.

"Ofta" sa han hånfullt och Sam går fram till honom och ger honom en käftsmäll, "Att jag kan och jag flyr inte." skrek hon mot honom innan hon fick en kraftig smäll över käken.