The Vampire Diaries [Rollspel]

"Hoppas du blir inspärrad här för alltid Kol, det är iallafall skönt att du inte har ditt baseball trä" sade Katherine och flinade. "Varför inte" sade Elijah som svar till Klaus medans han ställde sig upp och borstade av allt damm.

"Ja, det skulle ju passa mig", sade Kol nöjt och log mot dem. "Men det har jag nog ingen lust med. Han ställde sig upp och gick fram till hörnet av sin cell där han började dra i en stor sten just som fotsteg började höras i trappan.
"Kol!"väste Klaus, Kol slutade genast med det han höll på med.

"Visst skulle det" sade Katherine och räckte ut tungan mot honom. "Vad håller du på med nu Kol?" frågade Katherine och lade armarna i kors. Då hörde de fotsteg i trappan "Kan du inte vara mer diskret?" frågade Elijah då Kol släppte stenen. "Tydligen inte" svarade Katherine och hostade p.g.a allt damm efter stenen.

Klaus vände nyfiket blicken mot trappan, men var tvungen att hoppa tillbaka då han blev bränd av stängslet.

Katherine hörde hur Klaus gav ifrån sig ett litet ljud när han kom åt gallret. Hon gömde sig bakom Elijah som höll henne i handen. Ljudet från fotstegen kom närmare och närmare.

Klaus tittade på människan som uppenbarats i tappan, han var inte alls förvånad, frågan var endast varför.
"Ni har vaknat", sade Mikael med hånfull röst.

"Far varför, varför? Vi är dina sönder" sade Elijah och tittade på sin far som stod där beväpnad. "Du lilla blondie barbie använd din hjärna" sade Katherine och flinade mot henne och tittade sedan på Mikael.

Klaus himlade med ögonen och sjönk ner på golvet, han tänkte varken titta på Mikael eller tala till honom. Kol däremot gick fram till sitt stängsel utan att bränna sig, typiskt.

"Hur kan du röra det utan att bränna dig Kol?" frågade Katherine med stora ögon av överraskning.

"Mitt stängsel är visst inte smörjt med vervain", mumlade Kol.
"Mikael", sade Kol med ett litet retligt leende som vanligt. "Hur kommer det sej att vi befinner oss i de här cellerna?"