När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

- Vet inte de tyckte väll det, sa hon och ryckte på axlarna.
- Nej, det är inte samma sak, Draco är värre, sa hon tyst.

"de borde skämmas eller straffas. Jag gillar inte att de slog dig för det, jag vill inte att folk ska skada dig" sa han och höll om henne och log sen svagt "ja det är sant men jag klarar mig och jag har inga skador från det" ljög han

-Det är bra konstigt att du inte har det, i sådana fall har du haft tur, sa Xenia och la armen om honom.

"ja jag har väll tur at jag lever med" sa han leende, han behövde verkligen inte oroa henne. Han visste ju faktiskt inte att om han hade fått några skador och då var det onödigt att säga något
"har du fått några fler?" frågade han oroligt

- Vet inte, sa Xenia och log svagt.
- Inga ärr i alla fal, sa hon och ryckte på axlarna.

"skönt att höra, jag gillar inte att du är skadad, du är redan vacker och jag vill inte se dig ärrad" sa han och strängens över kinden och kysste henne
"Fai hur lyckades du hova in ett sånt bete?" frågade John som kom upp och Fai såg på honom
"hon har faktiskt et namn och det är Xenia" sa han allvarligt "jag hade väll tur" sa han leende

- Tack, sa hon och kysste honom och såg sedan på John.
- Det är inte så svårt, varför har ingen gjort det förr?
Jag har inte haft nån, på hela Hogwartstiden, sa hon till honom.

Fai bara log och såg på John
"öh inte vet jag" mumlade han och Fai såg allvarligt på honom "men jag borde kanske ha sagt något" sa John och Fai höll om Xenia om folk kysste honom kunde de kanske nån försökte ta Xenia i från honom

- Dumt av dig, konstaterade Xenia och besvarade Fais kyss, han verkade vara så rädd att han skulle förlora henne.

"öh ja kanske, men man visste aldrig med dig. Man visste aldrig om du var på den goda eller onda sidan" sa John och Fai såg på Xenia och besvarade kyssen.