Ron tänker tillbaka

Är hemma, ska skriva nu! Tack för erat tålamod och glad påsk btw ♥

Åhhh, ja vad jag längtar!

Glad Påååååååsk!!!

GLADIS PÅSKIS!!

Kapitel 36 - Funnen

Ron föll ner på marken bara några sekunder efter att Ginny släppt greppet om honom. En snabb smärta tog över när hans kropp slog mot marken, han skrek till även om han inte ville. Han ville springa till de andra, veta vad som hänt eller vad dom hittat. Han började dra sig framåt trots att han knappt såg någonting omkring sig. Men sen såg Ron en ljusstråle en bit längre fram.

Han slet sig nu fram, allt han hade. Alla de sista krafterna använde han, benen hade djupa blodiga sår men det spelade ingen roll. Ett högt skrik hördes igen, det var Ginny. Ron fick panik, skyndade sig allt han hade men det gjorde så hemskt ont att släpa sig fram på grus och stenar. Han kunde inte fortsätta. Han vrålade av smärta och vred sig i krampryckningar. Smärtan kunde inte beskrivas, den var olidlig, hemsk och rent ut sagt dödlig.

Ginny stod helt stilla. Hon fick svårt att andas, kände hur hon inte kunde gråta tyst längre. Hon grät nu, högt och ljudligt. Nästan skrek. Föll på knä brevid sin älskade vän. Såg hur hon lidigt. Såg hur förfärligt smärtsamt Hermione levt sina sista minuter. Harry satt på knä vid sin bästavän Hermione, som var borta. Död. Han skakade av ursinne och sorg. Han ville slåss, han ville straffa den som gjort det här. Andy stod brevid med handen för munnen, förfärd och rädd.

- Vi måste hjälpa Ron, sa Andy några minuter senare. De hade helt glömt bort honom. Harry reste sig upp, han ville inte förlora båda sina bästavänner idag så han reste sig upp. Torkade bort tårarna och sen gick han och Andy mot Ron. Ginny kunde inte resa sig upp. Ginny orkade inte, hon var för svag. Hon tog tag i Hermiones is kalla händer, blundade och bad till gud att inte hennes Hermione var borta föralltid.

Harry och Andy skyndade sig mot Ron, de tog tag i varsin arm och hjälpte honom upp.
- Vad skrek ni om? Var är Ginny?! utbrast Ron och såg oroligt på Harry.
- Ginny mår bra, allt är bra med henne eller.. Hon är iallafall inte skadad. sa Harry och svalde hårt. Ron märkte att något verkligen inte stod rätt till.
- Men varför skrek ni då? frågade Ron igen envist.
- Du får se för dig själv, sa Harry och kollade bort. Det började rinna tårar längs hans kinder. När de kom fram till Ginny och Hermione kände Harry hur Ron blev tyngre att försöka hålla upp. Han tvärstannade, förstod ingenting. Det kändes som någon hemsk mardröm. Det här kunde inte vara sant, tänkte han om och om igen.

Han såg Ginny sitta på knä vid Hermione. Hon var blek som ett spöke, inget liv syntes till i hennes ansikte. Ron föll ihop. Hans ben kunde inte ens hålla upp honom det minsta. Inte ens Andy eller Harry kunde hålla i honom. Han föll ner på knä. Skrek av ilska och förtvivlan. Hans mening med livet var borta. Han kunde lika gärna dö, tänkte han och sen forsade tårarna längs hans kinder.

Bra, jättebra!
Men Sorligt!
♥♥♥

Jag håller med, jättebra! Men sorgligt.

jaa, perfekt! love it♥

hur många kapitel ska du skriva mer?
snälla säg mer än 100 hihi

Den får inte vara slut! Stackars Hermione♥