Life - Lupple & Medi PRS

"Meeeh!" Han såg sur ut.
"Jag vill inte vara ensam. Visst han är snäll men jag vill inte vara ensam." Han åt upp och såg sedan bort.
"Vad är det för besök nu då?"

Mi såg på honom med lite chockad blick, vilken attityd. " Ethan. " Log hon varnande och kramade snart om båda hans händer och lyfte upp dem mot sina läppar och kysste dem några gånger innan hon såg på honom. " Det är gamla vänner, jag behöver utse en ny personlig rådgivare och behöver någon jag kan lita på. " Sa hon i en mjuk ton. "Jag behöver också ge dig en personlig livvakt. Jag inser att jag varit dum som inte tidigare insett detta. " Fortsatte hon.

Han drog upp axlarna och såg genast bort.
"Förlåt. Jag gillar bara inte att vara esam. Jag känner mig bara stressad." Han suckade.
"Om jag får somna i din famn så lovar jag att vara snäll." Han bet sig i läppen igen.

Mi nickade sakta, förstående. "Jag förstår Ethan, därav din livvakt. Den kan både skydda dig och underhålla dig när jag inte kan. " Log hon och smekte honom över handryggen. "Jag ska välja ut några jag litar på sedan kan du välja. "Viskade hon innan hon såg på honom- med ett stort leende. "Såklart du får somna i min famn. "Viskade hon och böjde sig fram och lösgjorde hans läpp från bettet med varsamma rörelser.

"Det är mer ditt sällskap jag älskar." Han hade ätit upp och suckade.
"Jag ska gå och byta om. Det kanske är bättre med lösare kläder?" Han lade huvudet på sned.
"Vad heter min läkare egentligen? Jag verkar ha glömt dens namn."

Mi nickade. " Jag vet. "Viskade hon och nickade. " Ta det som gör dig bekväm." Log hon för att sedan le större. " Din läkare heter Patrik. " Sa hon lugnt.

"Patrik." Han mumlade något och lämnade rummet. Han smet upp till sitt rum och bytte om till mjukare kläder och kom sedan ner.
"Så jag är klar." Han log mot henne och dog handen genom håret.

Mi log stort, reste sig upp och gick fram till honom och kysste honom- kärleksfullt. Tänkte säga något men vände om när ytterdörren öppnades och Patrik skymtades i hallen. Hon försvann dit och hälsade honom välkommen, ledde läkaren till Ethan. "Ta vilket rum som passar bäst. " Sa hon mot dem båda innan hon kysste Ethan adjö och gick sedan iväg. Ut från huset och sedan vidare.

"Okej." Han såg på henne och gick efter Patrik.
"Är jag sjuk eller är Mi orolig igen?" Han såg upp på honom och suckade.
"Jag är bara nyfiken doktorn."

Patrik såg på honom och log. "Hon är bara orolig. Hon har bokat in mig varje vecka så att jag kan titta till dig. Jag ska försöka prata med henne om att en gång i månaden fungerar precis lika bra. " Sa han enkelt och gick sedan in i ett av gästrummen. "Slå dig ned. " Log han och satte sig på en stol och såg på Ethan. "Så hur mår du?" Frågade han.