Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon log och sträckte sig och gick ut på däcket och såg påut över havet och nickade.
"Du gör ett jättebra jobb älskling." Hon såg på Ethan och smekte hans kind.

Ethan blev överraskad då Kiliah rörde vid honom och hajade till. Men när han upptäckte henne log han brett och tog hennes hand i sina. Han såg på henne med en kärleksfull blick. "Hur känns det att komma hem igen?". Han såg sig om över vattnet och land. "Det är så kallt här.", mumlade han och drog axlarna uppåt öronen för att släppa de sedan.
"Har du någon plan vad vi ska göra när vi kommer i land?", frågade han henne sedan och släppte taget om hennes hand för att fram till kanten och se mot land.

Hon hade tagit fram fällen och log mot honom.
"Ja vi tänker hjälpa dem. Vi måste självklart ta ner vår flagga vi sätta upp att vi kommer i fred och sen se till att döda dem som hotar." Hon log sedan mot Ethan.
"Fryser du?"

"Vi vet inte vem som attackerar de.". Han vände sig om för att se på henne. "Eller gör vi det?", frågade Ethan och förde en hårslinga som fallit i ansiktet bakom hans ena öra. När Kiliah frågade om han frös skakade han på huvudet. "Nejdå. jag klarar mig.". Han gick fram till henne och lade en arm om Kiliahs midja för att dra henne närmare sig. "Vem ska stanna med Sammi medan vi går i land?"

Hon log svagt och såg över axeln och flinade.
"Tom ville stanna sa han. Han är så snäll med Sammi. " Hon vände sig mot honom och tog hans händer.
"Vi ska rädda mitt land och sen ska vi festa!" Hon lade armarna om honom och pressade sig mot honom.

"Tack för det..! Tom kommer att ta god hand om honom. Vilken tur att det inte var Roy bara. Han hade inte klarat att förlorat i kortspel mot Sammi.. igen.", skrattade Ethan och besvarade Kiliahs omfamning. Han andades in hennes doft och kände en våg av kärlek skölja över honom. Han älskade henne så.
Han släppte sedan taget då John beordrat de att göra sig redo för att lägga i hamn. Ethan bytte en blick med Kiliah innan han gick för att ge order till de andra att styra skeppet mot hamnen, att lägga ankar. "Ta era vapen. Vi går i land snart!", ropade Ethan åt de andra i besättningen som nickade instämmande.

Hon tog sitt vapen men hon såg sig om och såg på sin kapten med ett leende.
"Är du beredd att sätta din fot på land igen?" Frågade hon och sträckte stolt på sig.
"Så fort vi är klara kan vi ta fram vår dyrbaraste skatt." Hon log.
"Eller vad säger du morfar?"

"Ja. Men låt oss inte dröja för länge. Jag vill ut på vattnet igen.", sa John och såg på Kiliah. "Vår dyrbaraste skatt..", sa han lågt och nickade. Ett leende syntes på hans läppar. "Ja, Sammi är vår framtid, Kiliah. Han kommer att bli en utmärkt pirat. Han kommer att gå till historien.", skrattade han litet och såg på de andra i besättningen.
Skeppet hade nu lagt i hamn och blivit fäst. "Vi går i land. Seså, sätt fart. Om vi möter vänner, Kiliahs vänner, så kanske de kan hjälpa oss med information.", sa John och vinkade till de andra att följa efter honom på bryggan in till staden.

"Åh kom igen ifall de bjuder på grillat kött och whisky kommer du inte att säga nej." Hon såg på honom och gick först av och möttes av en ung man.
"Drottning Kiliah?" Han föll ner på knä och såg upp.
"Vi sökte er och ni kom!"

John och de andra stannade upp då de upptäckte den unge mannen som mött de. Det var klart att de kallat på Kiliah. Ethan fann det roligt att Kiliah blivit tillkallad som drottning och flinade stort. Men svalde genast då han påminde sig själv över varför de kommit dit. Riket var i kris, och behövde deras hjälp.
"Vad kan vi göra?", sa John sedan innan Ethan hann fråga. John verkade desto mer allvarligare än Ethan. Han såg bestämd ut. "Vad har hänt?", frågade John sedan.