PRS Lupple & Medi

Maria skrattade till och snurrade med Dorian och log svagt.
"Jag och Lathan kommer göra det. Jag är rädd att hon kommer vägra att lyssna enbart på mig." Hon slog sig ner och såg på sin man.
"I kväll kanske?" Sa hon.

"Jag menade har du någon salva som aleo vere eller liknande. Det brukar kyla ner och lindra sånna saker."
Hon log lite och satte upp handen.
"Kan du bara kolla att jag inte har några mer skador? Jag har så ont att jag inte märker av något nnat."

Dorian nickade sakta.
"Kanske men du borde inleda samtalet. Far har en förmåga att bara säga fakta." Log Dorian och skrattade lågt.
Lathan flinade lätt.
"Ikväll. " Sa han och satte sig ned och tog upp några andra papper.
Dorian var den första att gå därifrån och rörde sig uppåt tillbaka till Willow.

Alexander tittade på henne och tog upp sin förstahjälpen väska och studerade innehållet.
"Ingen på mig. Men jag kan införskaffa det." Sa han lugnt och nickade sedan.
" Jag har kollat men jag kan kolla igen." Sa han och log mot henne.

"Som han brukar." Maria ryckt på axlarna och log.
"Jag förstår inte hur han lyckades charma mig så." Hon log och reste sig och började gå.
"Jag börjar laga maten till Willow." Hon gick till köket.

"Det är ingen brådska jag tänkte att det kunde vara bra. Jag fick en massage förut och det hjälpte." Hon såg på honom och drog av sig täcket och satte sig på sängkanten.
"Så hur länge har du varit läkare?"

Dorian gick in till rummet och lutade sig tyst mot dörren och flinade lätt. Hur länge tills hon upptäckte honom?
Alexander flinade lite mot henne och skrattade lågt.
" Väldigt länge. Jag har alltid gillat att hjälpa människor även som människa själv. Men medicin har inte alltid varit som den är idag. Jag har fått uppdatera mig ganska många gånger." Sa han och skrattade lågt.
Innan han kände igenom hennes kropp försiktigt och studerade det han kunde se. Och det var bara blåmärken. Inget som var brutet.
"Det är bara blåmärken." Sa han lugnt och log.

"Men det måste vara fantastiskt att se medicinen gå framåt så mycket som den gjort? Se hur bakterier börjar hjälpa och sådant." Hon såg upp.
"Dorian!" Hon sken upp och lade huvudet på sned.
"Har du valt film för i kväll?" Hon log mot honom.
"Myskväll och godis."

Alexander nickade sakta.
" Det har varit en fantastisk resa. " Sa han ärligt och log.
"Fortfarande lika fantastisk än idag. " La han till innan han begav sig ut från rummet och Dorian flinade till av hennes glädje att se honom.
"Willow." Skrattade han och gick fram mot henne och skakade på huvudet.
"Nej jag har inte valt film. Men jag ska." Sa han och satte sig på sängkanten och lutade sig lite mot sänggaveln.
"Vill du se äldre eller nyare film?" Sa han lugnt och log mot henne.

Hon kramade om honom och drog in hans doft, den muskiga manliga doften. Lite rökigt och hon slöt ögonen.
"Beror på hur du menar gammal." Hon fnittrade och gjorde så det blev bekvämt och lade sitt huvud i hans knä.
"Men jag har en ifall du vill se."

Dorian såg på henne och kramade henne lätt tillbaka och studerade henne när hon la ned huvudet i hans knä. Han la huvudet på snedden och såg på det med en fascinerad blick och började leka med henne hår sakta och mjukt.
" Vi kan ta din film." Sa han och flinade lätt.

"Vi kör den på engelska jag har fortfarande svårt att förstå Italienska." Hon flinade och drog upp benen och slöt ögonen och suckade.
"Jag är så lycklig när jag får vara i din närhet. Du anar inte att jag saknade dig när du var borta."

Dorian tittade noggrant på henne.
"Fortfarande svårt att förstå? Börjar du lära dig?" Sa han nyfiket och smekte hennes kind försiktigt.
"Men visst, jag kan se film på engelska." Sa han och flinade lätt.
"Jag är alltid i närheten, oftast. Bara att ropa så kommer jag tillbaka till dig." Sa han ärligt och log mot henne.
"Vi har tankar kring balen- vill du höra dem?" Sa han och såg på henne.