Rollspelare & Wolfy prs

Jason gick till badrummet och tog en snabb dusch när han väl var på det. Han sträckte lite på sig när han var klar och lindade en handduk runt höfterna innan han gick till köket. Han hällde upp lite vatten till sig innan han gick mot gymmet då han antog att hon gått dit och inte till någon av killarnas sovrum. Han gick ner och lutade sig mot väggen.

Hennes blick fastnade för ett ögonblick på boxningssäcken, bestämde sig för att försöka med den. Handskarna var på tok för stora för henne men i brist på annat behöll hon dem på händerna ändå. Hon började sedan slå på säcken, märkte inte att hon grät förrän hon höll på att kvävas av snor och tårar. Det var också då hon märkte att hon hade sällskap av Jason.
”Hur länge har du stått där?” frågade hon och såg sig om i salen. Hon drog åt sig en oanvänd handduk som någon lämnat efter sig och torkade ansiktet med den.

Jason granskade henne bara och rynkade lite på pannan. Han ville veta vem hon fantiserade var boxningssäcken, han hoppades att det inte var han. Han spärrade lätt upp ögonen när han blev påkommen och log oskyldigt.
"Inte så länge. Hur kan du se bra ut när du gråter och snorar?" frågade han sedan och la armarna i kors över brösten.

”Jag vet inte för det gör jag inte.” Leah var glad över att hon undvikt att se sig själv i spegeln, hon ville inte ens veta hur hemsk hon såg ut. ”Du behöver inte stå här.” Det var hennes sätt att mer eller mindre be honom lämna henne ifred. Hon var inget vidare sällskap när hon var ledsen.

"Jag tycker du är hemskt vacker. Jag är i vardagsrummet på övervåningen, kom upp när du vill eller om det är något. Okej?" log han och granskade henne noggrant. Han motstod impulsen att gå fram till henne och ge henne en snabb kyss för att få henne att bli aningen gladare.

Leah kom helt av sig en stund tack vare hans kommentar, var nästan säker på att hon rodnade. Han var så väldigt rar. Det gjorde henne nästan mer ledsen eftersom hon ångrade att hon blivit upprörd från första början. Hon nickade lite åt honom innan hon vände sig mot boxningssäcken igen.

"En snabb fråga, vem tänker du att du slår?" undrade han och såg på henne med stora ögon. Han log sedan smått och kliade sig på bröstkorgen. Det tog allt i honom att inte trycka upp henne mot närmsta vägg och kyssa henne tills hans läppar blev ömma.

”Du behöver inte oroa dig, du är inte min måltavla.” Sanningen var att hon inte föreställde sig en person som hon slot och sparkade på, hon försökte bara koncentrera sig på att få utlopp av den växande ångesten inombords. Leah vände sig om mot honom igen. ”Hur så?”

"Nyfiken bara." log han och granskade henne ännu en gång innan han började gå upp igen. "Kom till rummet sen, jag har saknat dig." sade han innan han gick ut från gymmet.

Efter att ha fortsatt en stund till lämnade hon gymmet och gick för att ta en dusch. Hon böt sedan om till sin pyjamas och flätade håret för att slippa ha det i ansiktet. Efter att ha tagit god tid på sig gick hon för att leta upp Jason.