S.p.e.l.l (Prs)

Emile såg på Loves mörka sida hans egen fick vänta.
" vi är så dåliga vi borde inte ens existera ingen accepterar oss " grät Emiles mörka sida. Emile såg tyst ner i marken.
" Vi borde ge patric det han vill chans att se oss gråta " sa Emiles mörka sida. Teckningar ramlade ner på marken.

Love hade backat iväg från sin mörka sida marken knackade när Love backade.
"det finns bara en sak kvar för oss att göra. Möta döden med öppna armar" sa Loves mörka sida & hoppade på Love.
Love föll baklänges & eftersom golvet var ruttet & svagt så gick marken sönder & de föll ner i en slags källare.
"Love ropade Sebastian & hoppade ner efter honom. Patricia skyndade sig ner hon med.

Lucy hopade efter Emile tänkte komma efter men hans mörka sida tog tag i honom.
" Du kommer inte vara till någon hjälp alls de klarar sig utan elden " sa Emiles mörka sida.
" Föresteen så låtsats dom bara vara dina vänner bara för det här väktar grejen " sa Emiles mörka sida och atakerade Emile. Emile blev instängd i ett rum.
" Sluta " sa Emile
" Du har inga vänner och din familj hatar dig " sa Emiles mörka sida. Emile kände tårarna bränna bakom ögonen.
" Du kommer aldrig bli något " sa Emiles mörka sida och hånlog den höll på att få vad den ville.

Love hade brutit revbenen av fallet & Loves mörka sida log.
" så svag så värdelös. Om bara Alissa kunde se oss nu. Skulle nog hon skratta i våran ansikten. Men ta det lugnt. Jag kan få stop på det. Allt du behöver göra är att säga till & smärtan försvinner" sa Love's mörka sida.

" Hon gillar dig fortfarande Love det vet jag hon har bara förlorat minnet efter bilolyckan " sa Lucy hon atakerade Loves mörka sida och ville nu bara bli av med den. Lucy kände Alissa mycket väl och den enda förklaringen till hennes beteende just nu är att hon har förlorat minnet.

Love's mörka sida undvek lätt.
" jag bryr mig inte längre om Hon gillar mig eller inte." sa Love
"Nonsens du har ingen annan du bryr dig om" sa Love's mörka sida.
"jag har fyra stycken jag bryr mig om nu & vi alla är här & slåss tillsammans. Så länge de är här ger jag inte upp" sa Love lågt innan han svimmade av smärtan i revbenen.
Love's mörka sida hade försvunnit.

Patricia hade stuckit upp då hon hade märkt att Emile fattades.
Hon attackerade mot Emile's mörka sida. Medveten om att luft inte kunde göra så mycket mot Emile's mörka sida.

" Men titta vem som är här hon sa bara att hon gillade våra teckningar för att muntra upp oss " sa Emiles mörka sida. Emile höll för öronen det här vill han inte höra.
" Hon kommer inte gilla oss ingen gillar rödhåriga ensamvargar " sa Emiles mörka sida.
" Jag är inte ensam längre " försökte Emile.
" Jo dina vänner låtsats bara vara dina vänner " sa Emiles mörka sida.

Lucy flög fram till Love och lyfte försiktigt upp honom och flög upp igen. 4 mörka sidor borta bara en kvar tänkte hon.

Sebastian tog sig snabbt upp han också.

" jag sa att jag gillade teckningen för att den var fin. Jag håller mig alltid nära så att jag kan hjälpa dig om det behövs. Jag bryr mig om mina vänner & jag låssas aldrig när det handlar om personer. Du är min bästa vän & jag låter inte dina mörka sida vinna" sa Patricia allvarligt.
Det syntes i hennes ögon att hon var allvarlig & talade sanning.

" Där ser du jag har vänner " sa Emile bestämt och såg på sin mörka sida.
" Du kommer alltid har lågt självförtroende och aldrig besegra dina rädslor. Du kommer aldrig våga lära dig simma " sa den mörka sida.
" Tyst med dig självförtroende kan man jobba på " sa
Emilie. Hans mörka sida försvann. Emile torkade bort en tår det här var jobbigt.

Patricia kramade om Emile.
"jag visste att du skulle klara det" sa Patricia lyckligt.