The living dead(Dragon Fantasy)

"Kom här." sa hon och satte honom på en av stolarna. Hon tog en tygbit och började badda hans spräckta läpp med vatten.
"Förlåt." mumlade hon en aningen skamset och mötte inte hans blick. Hon var inte bra att hålla sig i skinnet, att bara låta saker ske och låta någon annan hjälpa henne.

Otto satte sig på stolen och lät henne badda läppen, det kändes ganska skönt med svalt vatten. "Det är inte ditt fel, det är den där jäveln Edvards" muttrade han och såg på henne. "Jag borde inte ha slagit honom dock, då kanske jag skulle vara lite snyggare nu" försökte han skoja.

Alex log snett och studerade honom ingående.
"Jag borde inte försvarat mig." sa hon bara kort men log roat då hon hörde att Edvard var tvungen att gå till sjukstugan. Hon hade både bitit och stuckit gaffeln i honom.
"Du duger ändå." sa hon och log tillbaka.

Otto kände vid sin läpp igen, den blödde inte men var öm. "Jo, det tycker jag du borde" muttrade han sen och tog sig upp. Han fick en påse med några få isbitar, de kunde inte undanvara så mycket. Han satte den mot ögat.

"Tycker du ja, inte andra." sa Alex en aningen roat då de gick mot växthusen för att fortsätta.
"Mark tycker det med, men ja, resten av alla här." sa Alex och suckade lätt men log. Hon gjorde stela rörelser med den bandagerade armen för att få igång blodcirkulationen.

Otto höll än ispåsen mot ögat och såg på henne med det andra. "Det finns fler som tycker det, men de vågar inte säga något, det är de starkaste som gör sig hörda". Han öppnade växthuset igen och fortsatte arbeta.

"Jag hoppas det, vad har hänt med världen? Bara för den blev som den blev behöver man inte komma i gamla mönster. Du gillar att hålla på med blommor, varför får du det inte då? Så slipper du jaga och döda." Alex suckade och fortsatte och planterade.

Otto ryckte på axlarna. "Det är de som är enklast, de som var goda och ärliga, som behandlade alla bra har dött av zombies tror jag, det finns bara en massa hemska kvar" mumlade han och började vattna.

"Fast du är inte hemsk och inte Mark heller." skrattade Alex lätt och såg fundersamt på jorden som hon silade mellan sina fingrar.
"Jag vill bara ut, vara fri och obunden." mumlar hon drömmandes.

Otto ryckte på axlarna. "Både Mark och jag har dödat...". Han fortsatte vattna och var tyst en stund. "Jag vill härifrån, det är säkert här och så, men jag vill inte leva såhär".