The rich man's daughter(PRS)

Mona nickade sakta. "Okej...Men om det är det kanske vi behåller det" mumlade hon med trött stämma. Hon orkade inte riktigt prata om det mer nu. Hon bara borrade in ansiktet mer. "Jag hoppas jag inte är sjuk i alla fall".

Edward la sig ner vid henne och la armarna om henne. "Är hon?" sa han sedan förvånat. "Kanske därför hon varit blek på sistone".

"Det hoppas jag med, om det är så finner vi ett botemedel." sa han, kramade om henne och väntade på att hon skulle somna tryggt.

"Kanske det." sa Hilde med oklar stämma, hon ville inte vara en dålig vän. Men avundsjukan av det orättvisa rev i henne. Monas barn skulle få överleva, det hade inte hennes.

"Men om det inte finns något då?" mumlade Mona bara innan hon somnade till. Hon var trött och hade inte fått sova så mycket hon ville sist.

Edward kysste henne mjukt. "Hur är det?" undrade han ömt och fortsatte smeka hennes hår.

"Då löser vi det." sa Lance innan även han somnade med armarna om henne.

"Mona kommer få behålla sitt barn." mumlade hon, vilket egentligen inte var felet utan att de dödat hennes. Förvisso var inte Edward barnafadern, men att bära något så länge blir att man får kärlek till det, moderskänslor.

Edward förstod då hur hon kände och såg på henne. "Ja det får hon. Men det som har hänt har hänt redan...Om du vill så kan vi försöka, det vet du" mumlade han. Han ville bara att hon skulle vara lycklig.

"Jag är rädd, rädd för att förlora det igen." hon håller om honom, hon visste inte ens om hon vågade på nytt, fast här var hon väl säkrad och med Edwards barn?
"Vi måste vara gift först, barnet ska inte få utstå att kallas och vara oäkting." sa hon tyst, inte få hennes liv.

Edward hyschade henne lätt så hon skulle lugna sig. "Det kommer inte hända igen, jag ska skydda det med allt jag har" mumlade han ömt och nickade sedan. "Jag vet...". Han skulle tjäna ihop till en ring så han kunde fria.

Hilde kramade om honom hårt, det skulle hon med men efter födseln hade hon inte varit stark nog.
"Det behöver inte vara stort, vi behöver inte ens ringar." mumlade hon till honom, hon ville bara ha honom.

Edward kramade om henne tillbaka lika hårt. "Jo, jag vill ge dig en ring åtminstone" mumlade han. "Jag går och lär mig så jag kan hjälpa Lance...Och den övriga tiden jobbar jag i stallet så jag kan tjäna pengar" mumlade han.

"Det låter fint, inget stort bara." sa Hilde medgörligt och log, hon ville faktiskt ha en ring. Men hon ville inte att han skulle tvingas till det. Hon hade gärna bidragit med pengar hon med.