Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna ryckte på axlarna. "Hade jag inte gjort det så hade jag inte suttit här idag. Och sen så är ni ju inte på Huvudstadens sida, eller hur? Då behöver ni inte vara rädda för oss" sade hon, med en sådan där ton hon brukat använda inför sin lillebror hon en gång i tiden haft.

Thalia ler, Johanna kan tala mjukt och fint om hon bara vill. "Det är sant." säger flickan och de andra instämer mumlande och nickande.

"Då har vi rett ut det. Några fler frågor?" frågade Johanna med ett litet leende. Några av de äldre räcker upp handen, precis som några av de yngre gjorde. Hon blev förvånad, hon trodde inte att någon skulle hindra sig själva från att säga frågan rätt ut.

"Ja, mr?" säger Thalia frågande och nickar åt en äldre pojke i bakersta raden. "Mr Johns, miss....Frick Johns." sa han och vände sig mot Johanna, "Var det sant det de visa i propåan, vad huvudstaden gjort mot dig, er?" säger han och vänder sig även till Finnick.

Johanna nickar, sakta. Hon tänker precis svara med ord, men Finnick hinner före. "Ja, det vi berättade var sant" sade han. Pojken stirrar på dem, sedan nickar han som om det var svaret han ville ha. Att han ens trodde att de skulle ljuga om något sådant.

"Allt som sägs i propoårna är sant, det är det som är meningen med dem, att visa det sanna regim har gjort." säger Thalia lungt och sakligt och de ber henne visa ryggen, spöstraff verkar var något som inte förekom för dem och Thalia gör dem till viljes.

Johanna tittar inte på Thalias rygg. Hon ville inte se ärren som fanns där. Istället ber hon en ung flicka ställa sin fråga, som löd: "har ni någonsin undrat varför just ni blev uttagna?" Den var nog mest inriktad till Johanna och Finnick. Då det var rätt enkelt att förstå varför Thalia nyligen hade varit med i spelen med Johanna.
"Det är något jag funderat länge över då jag inte hade tagit ut tesserae" svarar Johanna. "Chansen är ju rätt liten att bli vald då" lägger hon sedan till.

"Hade du aldrig?" sa Thalia fövånat, hon hade tagit massor eftersom hon vägrade låta Thresh ta och att hon skulle försörja hela sin återstående familj.
"Men det är väl bara slumpen, ni var ju inte kända innan." säger Thalia men ser på Finnick om han hade något att säga om saken.

Johanna skakade på huvudet. "Det är Huvudstaden vi snackar om. Du vet, Prim när hon blev dragen. Hon hade en enda lott och då hade ju ändå en massa andra tagit en massa tessarae, eller hur?" påpekade Johanna. Finnick nickade, ett tecken på att han höll med.

"Jo, jag vet." mummlade Thalia och tänkte på vilken tur hon haft hon hade minst 30 teseras lotter eller mer då hon även hjälpt grannar. Barnen tänker på det Johanna har sagt och de kanske inser hur lyckligt lottade de ändå är? Att slippa spelen, och allt det där.