The Marauders - Always and forever [SV]

Jag är ledsen, jag har bara lite kvar men jag orkar verkligen inte skriva färdigt kapitlet idag

det gör inget, stressa inte

Det är lugnt

Gör inget :3

Drtlåsdlkasdnxaerkclkrtöäokcwklsdt.klc

För att beskriva hur bra det är

sjukt bra

Superbra!

Okej.

Detta borde kommit förra året (vilket inte är så illa med tanke på att det är den andra januari)

Det är bara morgonen med för jag hade Absolutnollingeninspirationalls men ändå =)
Winny Geasley btw heter du möjligtvis Rebecca? o_O

25 december 1980

’’WE WISH YOU A MERRY CHRISTMAS WE WISH YOU A MERRY CHRISTMAS WE WISH YOU A MERRY CHRIIIIIIISTMAAAAAS. AND A HAPPY NEW YEAR!’’
Lily suckade in i kudden och drog täcket över sig. James däremot hoppade upp ur sängen, sprang ut i vardagsrummet och tände brasan.
’’Ooh! Kolla presenter!’’ hördes hans röst.
Lily steg motvilligt upp och drog på sig sin morgonrock. Hon gick in i vardagsrummet som var pyntat med röda gardiner, mistel, små tomtar, julstjärnor, och för att inte tala om den stora vackra granen som stod i hörnet, med alla dess presenter som låg under de barrtäckta grenarna.
’’Vi får göra i ordning frukost nu, tror jag’’, gäspade Lily. ’’Kom... åh! Vid Merlins Kalsonger! Klockan är halv elva!’’
James spratt till och kollade på klockan.
’’Varför vaknar skitungen aldrig tidigt när man behöver det? Kom igen, vi måste skynda oss!’’

En halvtimme senare hade de kastat i sig varsin macka, duschat, bytt om och gjort iordning Harry.
Lily var iför en långärmad, röd klänning som var kortare fram och längre där bak, gjord av chiffongtyg med ett svart, brett bälte med silverspänne i midjan. Håret var uppsatt i en hög flätad knut på huvudet, och testarna som envist hängde ner längs med ansiktet hade hon dragit bak med ett svart diadem. Läpparna var rödmålade och ögonen inramade av svartmålade ögonfransar.
James var iförd en röd skjorta och ett par svarta byxor. Glasögonen var på, som vanligt, men håret var inte riktigt lika rufsigt och ostädat som det brukade.
Det ringde på dörren, och Lily gick för att öppna.
James lyfte upp Harry och satte honom i barnstolen i köket. Sen slog han sig själv ner på stolen bredvid.
’’Hej Måntand!’’ hördes Lilys röst från hallen. ’’God jul!’’
’’God jul på er!’’
’’Kom in! Harry sov – för första gången i världshistorien – till halv elva, så det har blivit lite stressigt här, du får ursäkta röran...’’
Lily visade sig i dörröppningen, tätt följd av Remus.
’’God jul Månis!’’ sa James från bordet där han satt.
’’Tack detsamma! Jag hörde att ni fått det lite stressigt, behöver ni hjälp med något?’’
’’Ja, faktiskt, det vore snällt’’, sa Lily, vände sig om och greppade tag i en skål som stod på diskbänken. ’’Kan du ge Harry frukost?’’
Remus nickade och satte sig på stolen mittemot James. I nästa ögonblick ringde dörrklockan.
’’Kan du släppa in Tramptass, James?’’ ropade Lilys röst från övervåningen. ’’Jag måste duka fram finporslinet!’’ Ett kras hördes. ’’Aj!’’
’’Är du okej!?’’ ropade James oroligt.
’’Jadå... Re... Reparo!’’
’’Inget kalas utan kras’’ mumlade James när han gick för att öppna dörren. Han hälsade på Sirius, som var iförd tomteluva dagen till ära, och sprang sedan upp när det hördes ännu ett kras.
Sirius skrockade tyst åt minnet av James stressade ansiktsuttryck, hängde av sig jackan och gick in i köket precis i tid för att se Remus få en näve äppelmos i ansiktet av Harry.
Sirius brast ut i skratt, men Remus glodde argt på honom.
’’Räck mig pappersrullen är du snäll.’’
’’High five på den Harry!’’ sa Sirius, och hans gudson slog glatt tillbaka på hans utsträckta hand.
’’Pappersrullen, tack’’. Sirius greppade den och kastade den till sin vän, fortfarande med ett skadeglatt grin.
Remus torkade bistert bort äppelmoset från kinden och reste sig upp.
’’Du får mata ungen’’, suckade han och slängde papperstussen i soptunnan.
Sirius tog upp tallriken och satte sig på Remus plats.
’’Är stora stygga vargen elak mot dig, Harry?’’
Remus fnös men började sedan motvilligt skratta. I nästa ögonblick kom James in i rummet.
’’Fick Harry i sig någon frukost?’’
’’Jadå, och Måntand också!’’ sa Sirius glatt och slevade i Harry en sked med äppelmos. James kollade frågande på sina vänner, men Remus bara suckade.
’’Vi fick det som sagt lite stressigt här... åh, hej Tramptass’’, sa Lily som precis visade sig i dörröppningen. Sirius kollade upp och log.
Klafs.
’’Skrattar bäst som skrattar sist’’, sa Remus bistert, och Sirius glodde argt på honom medan han torkade bort äppelmoset från sin kind.

Åhh ♥ Skrattade när jag läste det där om Remus, Harry, Sirius och Äpplemoset :3 Fruktansvärt mysigt kapitel!

Morgon? XD Nej men det var supermegaawesomebäst!!