Power (Ett rollspel för alla)

"Det här var inte så gott", sa Zeya äcklat och petade på en av sina rosa köttbullar.

Francesca kastar en blick på tjejen. Hon verkar spegla Francescas förvåning.
"Tja, det där brukar vara anledningen till att de flesta inte tycker om min stil" svarar hon, och känner hur ett motvilligt leende växer på hennes läppar.

"Nej" säger Lelia och rynkar på näsan. "Men jag är jätte hungrig"

"Aaaaa", sa Zeya och stoppade in lite sallad i munnen. Det enda som smakade helt okej.

Ariana flinar en aning snett.
"Man kan ju säga att det är ungefär samma anledning till varför vissa inte tycker om min." Svarar hon och minns de i kvarteret som varit allt annat än trevliga mot henne under hennes uppväxt. Fast Ariana gav ju tillbaka vänligheten senare.

((Sorry att jag är sen))

"Åh. Det var... Synd" sa Will, fast han inte visste vad han skulle säga mer. Han ville inte verka otrevlig, men han ville samtidigt veta om Ariana."Så... har du någon mamma?" sa han tillslut. Det lät dumt. Jättedumt.

Lelia petar runt i köttbullarna och pastan. Hon tar lite sallad och dricker upp sitt vatten.

((Gör inget ))

Som alltid när någon frågade om Annabeths mamma, stelnade hon till. Greppet om blocket och pennan hårdnade.
"Nej." svarade hon Will. "Nej, det har jag inte."
Plötsligt kände hon sig skuldmedveten. Varför skulle hon bli arg på Will för något hennes mamma gjort 16 år tidigare?
Hon log lite.
"Om det är okej, skulle jag vilja intervjua dig? Jag intervjuade alla på rektorns lektion, men eftersom du inte var där..."

"Hm... Vad tänker du fråga?" undrade Will misstänksamt. Han sattesig upp i sittande ställning, även fast det svindlade lite.

Zeya åt så mycket hon kunde innan hon fick kvälvningar. Sedan gick hon och slängde maten. När hon var tillbaka vid bordet öppnade hon munen.
"Ska vi gå ut på skolgården?", sa hon. "När du är klar alltså?"