När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

- Ja, okej då, sa Xenia leende och la sig vid honom i sängen.
Hon strök han över håret och log.

Fai log "det är en av fördelarna med att umgås med mig" sa han och la armen runt henne "du får gå om du vill, jag kommer i så fall senare" sa han och kysste henne

- Slippa lektioner låter trevligt, sa hon och besvarade kyssen.
Hon kröp närmare honom och log.

"ja visst gör det och du får gärna stanna här med mig" sa han leende och drog fingrarna genom hennes hår och kände ett ärr och han såg allvarligt på henne
"vad har du gjort?" frågade han oroligt

Hon stelnade till och såg på honom.
- Jag har inte gjort något, eller jag har blivit straffad, sa hon och undvek hanns blick

Fai stödde sig på armbågen "för vad? Vad hade du gjort för att förtjäna det?" sa han och förde fingret längs ärret "jag är ledsen för det" sa han

- Jag var inte tyst och stilla, jag skötte mig helt enkelt inte, sa Xenia tyst och log svagt.
- Inget att vara ledsen för, det har redan hänt.

Fai såg olyckligt på henne "men, men" han visste inte vad han skulle säga "de kan väll ändå inte göra så?" sa han förfärat och log sen svagt "jag vet det men jag gillar det inte, folk borde inte få skada dig" sa han

- Det var när jag var liten, antar att det var deras sätt att uppfostra mig, sa hon och ryckte på axlarna.
- Ska du säga, du har ju upplevt Draco, sa hon och log svagt.

"men jag gillar det inte, och varför slår man ett barn? Det gör väll inget om du inte är helt tyst?" sa han undrande och ryckte på axlarna "det är inte samma sak Draco är...ja han...de bara var så" sa Fai utan att veta vad han skulle säga