Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Borttagen:}
Har ingen aning om hur jag ska sätta ord på det här, men let's give it a try.

Min mamma frågar alltid efter att jag varit hos bup om det är något hon kan göra för att jag ska må bättre, och just då säger jag nej för att det är svårt att prata om. Men sen hemma när hon och min styvpappa bråkar, och speciellt när de tar ut det över mig och är arga på mig för att de bråkade så mår jag skitdåligt. Bara jag hör dem skrika på varandra så får jag ångest och mår sämre än vad jag gjorde sekunden innan. När de har bråkat, och tagit ut det över mig eller bara fått mig på dåligt humör, så brukar jag säga att jag mår dåligt när de skriker på mig utan anledning och att de har gjort att jag blivit på dåligt humör.
Tycker ju att hon borde ta det som ett tecken på något som jag inte mår bra av, eftersom att hon ofta frågar om det är något de kan ändra på, men nej, de bara fortsätter och glömmer helt bort mina kommentarer om hur det får mig att må.

Det hände idag igen för en liten stund sedan. De bråkade, min mamma stampade upp för trapporna och smällde upp dörren till mitt rum, och bara det att jag hörde hur irriterat hon gick upp och hur hon öppnade min dörr får mig på dåligt humör och får mig att må dåligt. Sedan började hon skrika på mig om hur jag och min styvpappa aldrig hjälper henne med något, vilket är en lögn. Hon anklagade mig för en massa och sa att hon inte kommer hjälpa oss med något om vi ber om det för att vi ''inte hjälper henne''.

Sen efter att ha fått mig att må skit så gick hon ner igen och lämnade mig här, tårögd och nästan på gränsen till att skada mig själv.
Det kanske låter löjligt för er, men jag blir väldigt enkelt triggad, särskilt av sånt här.
Jag har inte skadat mig på nästan två månader, men nu känns det som att jag inte kan hålla mig längre. De/hon knuffade mig ner till det igen och jag överväger seriöst att göra det.
Och det här är inte första gången de är anledningen till att jag faller tillbaka till självskadandet. De kanske inte gör det med mening, och de menade kanske inte att det skulle gå så långt att jag skadar mig, men det gjorde det. Jag hade en hyfsat bra förmiddag idag men nu är den helt förstörd. Sitter här och darrar, har negativa tankar om mig själv, tänker på självmord, tänker på att skada mig själv, och är tårögd. Men jag måste hålla tårarna inne.

_{Skrivet av Ginny00:}
Klasskompisar lägger upp bilder och skriver att de saknar varandra. Jag nämns inte någonstans bland namnen.

Should i be sad? Cause i really don't care.

_{Skrivet av Borttagen:}
Orkar inte. Åååh, varför? Instagram fylls av bilder med personer som träffas och har jättekul och så sitter jag helt ensam i mitt rum och önskar att någon ska ringa till mig... Jag vet att jag inte bara kan förvänta mig att de ska ringa, jag är ju ändå inte bästis med någon + att jag är ju den där tråkiga "glasögonormen" som pluggar och hela tiden får alla rätt på prov osv. Mitt liv ser inte ut så? Även om jag skulle ringa, skulle de bara säga att de är upptagna. För det är så det är.

_{Skrivet av Borttagen:}


Vet precis hur det är! Hade det exakt likadant alla andra somrar, sen flyttade jag och nu e det lite bättre iallafall... jag vet att det är världens sämsta tips för det finns inte så mycket att göra åt det, men såhär brukade jag göra...;

1. Ring de iallafall. Om du har ringt de först kanske de inte tycker det är lika nytt o pinsamt att ringa dig.

2. Föreslå något kul med flera, och inte bara ''kan vi träffas?'' åka och bowla fyra fem stycken? Ha filmkväll? Gå på bio?

3. Hitta på roliga saker ändå! Man måste inte alltid ha kompisar Starta ett lite längre 'projekt' som du tycker är jätteroligt! Starta en tidning, förbered en loppis, skriv en låt, rita en stor målning, låna massor av böcker från bibblan och mys till det, skriv en bok eller ha ett eget filmmaraton med filmer som du vill se!

4. Har du kompisar som bor längre bort? Perfekt! Planera något tillsammans med de några dagar fram! En mindre resa, helt enkelt! Då har du något att se fram emot, och när sommaren är slut har du också massor av spännande saker att berätta om! ♥

5. Va ute! Låter dumt, men när jag kände mig ensam hittade jag ett ensligt ställe där ingen e, jag byggde en liten koja, och sen var jag där varje dag. Skrev dikter, ritade, jag hade massor av mina saker där också, ett tjugotal böcker och några filtar. Hade en egen korg med fika, ett pennställ och massor av block. Jag praktiskt taget bodde där. Låter barnsligt, men det var nästan som att flytta hemifrån! Sen vet jag inte, du kanske bor mitt i stan, men nånstans finns det ensliga ställen!

6. Förbered en lång utflykt, bara du! Packa mat och var borta över dagen

Förlåt för dessa usla tips, men hoppas något var till nytta!! Och jag tror alla känner sig ensamma på sommaren någon gång, även om man tror att det bara är man själv. Kramar!