Är det svårt att älska och bli älskad?

tacks å mycket för era underbara kommentarer ni gör mig verkligen jätte glad och lycklig♥ Jag kan inte beskriva hur glad ni gör mig^^
Bara för det får ni ett kapitel till

Kapitel 44:

- Miss Hamilton, vad är det här för elixir? frågade professor Snape och höll fram en väldigt liten kittel med ett
elixir i.
Jag luktade lite försiktigt efter någon speciell doft men jag kunde inte hitta någon, sen böjde jag mig fram för att kolla på färgen och konsistensen. Men precis som doften fanns där ingen färg heller.
- Ehm jag vet inte professorn, mumlade jag fram och tittade in i hans glödande ögon.
- Jag stod just och berättade för hela klassen vad det var för elixir, men du verkar inte lyssna! Tio poängs avdrag för Gryffindor! röt han. och alla Slytherin elever brast ut i skratt medan Gryffindor eleverna suckade högt.
- Tystand! skrev Snape och var riktigt förbannad och hela klassen tystnade.
- Kan någon berätta för Miss Hamilton vad det är för elixir?
Flera händer for upp i luften och jag kände mig en aningen dum som inte brytt mig om att lyssna på genomgången.
- Malfoy, sa Snape och log ett stelt leende mot min fiende.
- Veritaserum är ett sannings elixir, det behövs bara några få droppa för att man ska berätta sina innersta hemligheter.
Professorn log stolt åt sin väldigt duktiga elev och vände sedan blicken åt mitt håll.
- Vi kanske borde testa det på dig så du lär dig att inte sitta och dagdrömma på mina lektioner.
Jag fick en chock när han sa det, ingen skulle få veta mina hemligheter.
- Det får vi göra nästa lektion istället, fortsatte han och gjorde en gest åt oss att det var dags att sluta.

Jag tog mina böcker i handen och gick med små osäkra steg ut ur klassrummet. Precis utanför dörren snubblar jag och faller till marken och tappar alla böcker. Höga hånskratt ekade i mitt huvud och jag vände mig och och så Blaise Zabini med en gapskrattande Millicent Bulstrode bakom sig. Zabini hade satt fälleben på mig och gjort mig till åtlöje inför en rad elever.
Jag reste mig snabbt upp och samlade ihop mina böcker ytterligare en gång och sprang iväg allt vad jag kunde.

Jag slängde mig på min säng och brast ut i gråt. Stora klumpar av gråt satte sig i halsen och det kändes som hela världen skulle rasa.
Var Blaise Zabin han som skickat alla meddelande?
Jag reste mig upp ur sängen och torkade mina tårar innan jag reste mig upp för att gå till min nästa lektion i Förvandlingskonst.

Jätte spännade!

Gud vad bra Bombarda!
Jag tror att jag dör nu... seriöst...

Super!

varför dör du?:O

För att du skriver så I N I H E L V E T E B R A A A A A A A A! ♥

yeeah tack så mkt ^^♥

ÅHH vad bra du borde ge ut en bok! .__. ♥

Bäst!!! :'-3 ♥

nja kanske inte ge ut en bok precis^^
så bra är den inte

tack oliverphelps ♥