PRS Lupple & Medi

"Tror om säkerhet." Han såg på honom ochh log svagt.
"Om vem som ska springa vart och med vem. Sånna saker." Han suckade.
"Jag älskar henne som syster men det börjar bli jobbigt att fly."

Dorian nickade sakta.
"Jag har faktiskt en tanke om det där." Sa han med ett lätt flin på läpparna och gick in till Lathan och nickade som ett hej.
"Vi behöver prata säkerhet." Sa Lathan och studerade det som var utanför fönstret.

"Hur blir det med balen?" Maria såg på sin make och såg sedan ner.
"Blodmånen är om några nätter och det är då ceremonin måste genomföras." Hon suckade.
"Kommer hon att orka och sen är vi säkra?"

"Mor låt far tala." Viskade Tristan och slog sig ner och iaktog Lathan.
"Hur har du tänkt dig?"

Dorian stod i hörnet av rummet och iakttog och lyssnade noggrant på vad alla sa.
Lathan harklade sig och log tacksamt mot Tristan som tystat rummet.
"Balen måste genomföras. För hennes skull. Men det kommer vara riskfyllt. Därför måste vi ha strategier på hur vi ska få undan henne ifall nått oväntat inträffar. Självfallet kommer Dorian inte lämna hennes sida. Och behöver vi fly så är det han som ska springa med henne och jag kommer springa med dem. Alexander kommer med oss också ifall hon är skadad eller vid dålig hälsa. Ni andra måste uppehålla dem som attackerar så att Dorian kan fly med henne. " Sa han i samlad ton.
"Men vid andra situationer kanske andra måste följa dem. Men Dorian har ansvaret att veta vilken nästa plats vi ska ta oss till. Men det är bara han som ska veta om det. " Sa Lathan och Dorian nickade sakta.

Armelle suckade tyst och såg på sin far.
"Om Dorian är oförmögen att förflytta henne?" Sa hon och Lathan såg på honom.
"Din uppgift är att se till att han kan förflytta henne." Sa Lathan och såg på sin dotter.
Ganska snart började saker och ting gå lite ur styr och
Dorian höjde rösten.
"Jag har en plan. " Sa han allvarligt.
"Vi stannar här tills balen, och genomför balen och ceremonin det är efter ceremonin hon kommer vara som mest eftertraktad vilket innebär att om jag skulle kidnappa henne skulle jag göra det där och då. Därför genomför vi ceremonin och låter Willow skriva under på ägandebeviset på huset. Direkt efter vilket innebär att varje vampyr i det huset kommer tvingas ut och hon kan ropa in oss en efter en. Och människorna kommer inte stanna tillräckligt länge för att vara ett hot. " Sa Dorian allvarligt.
"Inte ens du Lathan som är gammal ingen som är äldre än dig heller kommer kunna tvinga sig kvar i huset efter ceremonin om hon äger det. Vi kommer kastas ut och hon kommer vara själv tills hon bjuder in mig, och resten av familjen men enbart familjen. De andra som vill ha hennes blod får helt enkelt ta det vid ett senare tillfälle." Avslutade han och Lathan såg noggrant på Dorian.
" Det är en bra plan. Det är en säker plan." Sa han och började le större.

Tristan såg på honom och nickade.
"Jag håller med Dorian. Det låter som en galen ide men det kommer att fungera. Det är bäst så." Han sträckte på sig och lade huvudet på sned.
"Så vi ska tillbaka till huset? Jag tror det är säkrast där. Vi har mer vänner där än här. Inbjudan är dit" Han såg på honom.
"Jag trodde balen var bara för oss vampyrer, det var för ceremonin." Han lade huvudet p sned.
"Trodde det skulle vara en täckmantel."

Willow vaknade till men rörde sig inte. Hon var ensam i sängen men hon hörde någon sitta och bläddra i en bok. Försiktigt vände hon sig om och såg på Alexander.
"Vart är Dorian?" Hon satte sig upp och gäspade stort, sträckte sig och tog korten och började blanda dem i handen.

"Men inte än. Utan jag tror vi behöver stanna här det som är lättare att beskydda och sen bege oss till huset samma dag som balen. Och jag tänker inte räkna med dem vännerna Tristan. Jag har mina misstankar om varför Alexander och Far har hållit väldigt tyst om vem som vill åt Willow. " Sa han och slängde en blick på sin far som vek undan blicken.
" Ja det senare eventet, det som sker tidigare på kvällen är ju även för människor- viktiga människor du vet som styr stora företag och så. Jag har tittat på inbjudningarna." Sa han och Lathan suckade.

"Det kommer finnas människor där, tidigare på kvällen som ska äta maten vi beställt men efter dem gått hem då sker ceremonin och jag antar att din plan är att vi ska genomföra ceremonin och låta Willow skriva under precis efter den är klar och helt enkelt kasta ut varenda vampyr innan någon börjar dricka av henne eller hinner ta henne och sedan blir vi bjudna tillbaka?" Sa Lathan och Dorian nickade.
"Precis så." Sa han och Lathan log svagt.

Alexander tittade upp när Willow vaknat och log mot henne.
"Precis under dig och pratar med Lathan." Sa han lugnt och la ihop boken.
"Hur mår du?" Sa han sedan och studerade henne och korten som hon blandade.

"Vi kommer beställa pigor och tjänare till kvällen och då kan jag be någon hämta klänningen till Willow. Det skulle inte vara något problem."
Maria såg på sin man och sen sin son.
"Jag är säker på att hon kommer må bra och det är ingen fara så länge vi skyddar henne."


Hon lo svagt och lade ner korten.
"Mörbultad. Kroppen ömmar men inte konstigt jag är slagen över hela kroppen. Jag har gått utan smärtstillande och har blivit tömd på blod och fylld snabbt. Jag är rätt sliten."
Hon skrattade och drog handen genom håret med en darrande hand.
"Men jag tror jag klarar mig."

Dorian himlade irriterat med ögonen, varför var alla så besatta av den där jäkla klänningen?
" Nej jag tänker att under balen vill jag ha er nära mig och Willow. " Sa han och Lathan nickade.
"Självfallet. Bra då har vi bra tankar. " Sa han nöjt och reste sig upp för att påvisa att mötet var över.

Alexander lyssnade och nickade.
" Du har all rätt att vara sliten. Jag tror det gynnar dig att inte gå på smärtlindring. Du kan ju sova utan det." Sa han och nickade.
"Det vet jag att du gör." Log han försäkrande och reste sig upp för att göra sig redo att bege sig därifrån.

"Självklart. Jag tänkte att Lathan kan lära henne dansa. Och kanske han kan ta en dans med henne under balen bara för att sätta ställning?" Mari såg på Dorian.
"Du kan få dansa med mig och det kommer gå bra, Vi kommer vakta henne."

"Jag vet att det inte kommer gå bra. Men har du något som får mina blåmärken att ömma mindre?" Hon slöt ögonen och lade sig ner.
"Jag minns inte vad som hände och det känns som det här har med mitt liv att göra."

Dorian nickade sakta.
"Låter som en bra plan." Sa han och log svagt.
"Självfallet mor, du vet att jag älskar att dansa." Flinade han och greppade tag i sin mors hand och snurrade henne innan han släppte.
"Jag vill fortfarande att någon ska prata igenom ceremonin med henne. Jag vill att du gör det mor. Du verkar kunna prata med henne bra." Sa han och log svagt, hoppfullt.

Alexander studerade henne och blåmärkena.
"Kyla. Jag vill inte ge dig olika mediciner. Jag vet inte hur du kommer reagera på det." Sa han allvarligt och såg på henne.
"När du är redo kommer du minnas mer än vad du tror." Sa Alexander med ett svagt leende och såg på henne.