prs yehet & kkaebsong

Joshua låter huvudet falla lite åt sidan innan han lutar det mot Zihaos bröstkorg.
"Om du skulle slicka när du förvandlats eller som nu. Jag ser ingen skillnad på det." berättar sextonåringen och drar in den rena, svalkande doften från den äldre. "Juste," Joshua vänder blicken mot Zihao återigen med stora ögon. "Vi kan väl skicka en uggla till Lupin idag?"

Zihao visste inte riktigt om han skulle ta det som en förolämpning eller komplimang.
”Du tycker alltså alltid att jag ser ut som en varg...tack för den”, muttrade han men kunde inte låta bli att dra lite på munnen. När Joshua sedan började tala om det där nedrans brevet, sjönk hjärtat ner mot magsäcken. ”För att vara helt ärlig så tror jag inte att han tyckter speciellt bra om mig, du vet hur illa jag betedde mig förra året”, mumlade han, med ens skamsen.

Joshua lutar sig bort från den äldre och suckar lätt.
"Du förstår vad jag menar. Även om du är i en form av en varg så är det fortfarande du." berättar sextonåringen och löser på sitt grepp om Zihao innan han försöker leta reda på sina kläder. "Jag tror inte han bryr sig om vad du gjorde, faktumet att du vågar be om hjälp är nog det enda han tänker på. Han är trots allt vuxen, och håller inte saker mot en elev på det sättet." Nej, det kan han inte tänka sig att Lupin skulle göra, mannen är trots allt en ut av de vänligaste lärarna de haft.

”Jo, men du förstår inte hur extremt jävla hemsk jag kan vara...eller jo det gör du ju visst”, sade Zihao som kände sig mer hemsk för varje passerande sekund. Ännu en gång hade han lyckats påminna sig själv om vilken idiot han varit under de senaste åren, hur elakt och drygt han betett sig mot sina medmänniskor. För den första gången gjorde det faktiskt ont inom honom att tänka på det.
”Och Joshua”, tillade han sedan och blev med ens allvarlig. ”Glöm aldrig att jag är en mästare på att tappa kontrollen och göra bort mig.”

"Jag tror jag har en hyfsat klar bild om hur elak du kunde vara," påpekar Joshua lätt, men det är historia för honom nu. Han vänder sig om igen för att kunna se Zihao i ögonen med ett litet leende. "Om jag kan förlåta dig kan han det." Allvaret i den andres röst får dock leendet att försvinna lite grann, men nickar lite lätt. Varför tog han upp det nu? "Varför säger du det nu?"

Zihao gömde ansiktet i Joshuas hår med en suck.
”För att jag är dum i huvudet, okej? Döm mig inte”, viskade han ynkligt och slingrade armarna omkring sextonåringen. ”Och du får skriva det där förbaskade brevet, jag är helt värdelös på att skriva.” Skrivandet hade aldrig varit hans starka sida. Handstilen var urusel, för att inte tala om grammatiken. En femåring hade kunnat bilda meningar bättre än en stressad Zihao, om denne försökte tillräckligt mycket.

Joshua låter huvudet än en gång falla mot den äldres bröstkorg, han har ändå inte så bråttom med att byta om.
"Du är inte dum i huvudet," försäkrar sextonåringen och stryker försiktigt handen över Zihaos arm i lugnande takt. "Jag kan helt klart skriva brevet, om du är okej med att vi skickar ett?" visserligen har Joshau tjatat en hel del för att få sjuttonåringen att gå med på det, men han förstår ändå att Lupin inte kommer vilja hjälpa någon om personen inte är lite inne i det.

”Jadå, jag går med på precis alla dina idéer så länge de inte involverar att äta ägg eller hylla Weasley tvillingarna”, sade Zihao och drog lite på mungiporna. Nej, Weasley tvillingarna gillade han verkligen inte. De var på tok för irriterande och stökiga för hans smak. Däremot var det en aning ironiskt, eftersom sjuttonåringen själv var ganska högljudd och irriterande till tusen.
”Vad ska du ens skriva?” Frågade han sedan nyfiket.

Med rynkade ögonbryn knuffar Joshua till den andre eleven med blängande ögon.
"Weasley tvillingarna är underbara, ungefär lika högljudd som dig men roligare," retas han med putande underläpp. "Det är inte som att jag går runt och hyllar dem vardagligen jag heller." Nej, sextonåringen håller sig alltid mest i bakgrunden, men njuter mer än väl av deras sällskap. De kan alltid få honom att le på de mest bisarra sätt, plus har han alltid älskat deras hem. Riktigt trevligt. Jo. Weasley syskonen är som egna syskon till honom. "Be om hjälp helt enkelt."

Joshuas ansiktsuttryck fick Zihao att frusta till. På något sätt såg han, om möjligt, ännu gulligare ut när han var arg.
”Vadå? Tycker du inte att jag är rolig eller? Jag råkar faktiskt tycka att jag är urlöjlig! Åtminstone när jag är full...” knorrade sjuttonåringen och såg missnöjd ut. Egentligen var han inte speciellt rolig, eller trevlig för den delen. Det var lite ett under att hans ens hade några vänner med tanke på det ytterst dåliga beteendet. Jayden brukade beskriva honom som en gammal vresig, skrikande gubbe ibland - en liknelse som Zihao inte alls uppskattade.