Rollspelare & Wolfy prs

"Okej, vi kan åka till en lägenhet om du inte vill till huset." log han och smekte hennes lår lite försiktigt. Han visste inte riktigt vad han skulle göra, han ville bara att hon skulle må bra.

Hon skakade igen på huvudet åt hans förslag. En lägenhet skulle visserligen ge dem lugn och ro men hon var osäker på om det var vad hon ville just nu. Hon hade dragit ner på stämningen rejält och skulle det bli pinsamt stelt mellan dem skulle det underlätta om de inte var ensamma. Leah parkerade utanför huset, lättad över att inte ha förstört bilen och satt kvar en stund innan hon steg ut.

Jason log smått och granskade henne lite snabbt. Han klev ut från bilen och sträckte på sig.
"Sluta vara nojig över bilen." log han sedan och granskade bilen innan han vände blicken mot henne igen med ett flin på läpparna.

Leah ville protestera men insåg snabbt att det var lönlöst eftersom han redan genomskådat henne. Han hade ju själv sagt att han var rädd om bilen, hon ville inte vara den som ställde till med oreda.
”Förlåt,” mumlade hon istället bara och såg ledsen ut.

Han drog henne intill sig och kysste hennes kind några gånger.
"Du är viktigare än min bil, hellre att du är okej än bilen." sade han, menade att han inte ville att hon skulle stressa upp sig i onödan.

Att hon var viktigare än bilen var ändå en lättnad att höra, det hade varit en besvikelse om det varit tvärtom. Leah log lite trött och gav honom en liten kram innan hon fortsatte vidare mot huset. Nu visste hon inte hur mycket resten av killarna, bortsett från Nate, visste om allt som hänt men kanske de inte skulle vara alltför nyfikna.

Jason flinade smått och kysste hennes huvud innan han gick efter henne. Han öppnade dörren åt henne och gick in, han suckade nöjt när han märkte att ingen var hemma. De hade åkt på någon fest men skulle troligen vara tillbaka om en timme eller så.

Huset var knäpptyst vilket gjorde henne både lättad men också lite nervös. Varför hade hon svårt att sätta fingret på men allt kändes helt enkelt inte bra. Några större förväntningar hade hon väl inte haft heller: på en dag kunde ju inte allt lösa sig trots att det vore skönast på det viset.

Han kysste hennes huvud innan han började gå mot sitt sovrum. Han tyckte att det var ganska klart att hon kunde röra sig fritt i huset som hon ville, själv ville han gärna byta om.

Efter att ha funderat en stund kom hon fram till den slutsatsen att hon inte ville börja sova riktigt än. Hon böt ändå om till lite bekvämare kläder innan hon bestämde sig för att gå ner till gymmet. Hennes ångest var på toppnivå för tillfället vilket betydde att hon ville vara ensam men också försöka få utlopp av den innan hon började hyperventilera.