The living dead(Dragon Fantasy)

Alex släppte ner det blonda hårsvalet, mest för hon skulle kunna undvika blickar och äta ifred. De satt vid ett av borden i den allt mer livliga matsalen och åt under tystnad.

Otto åt på i tystnad han med och såg på Alex då och då. Han gillade henne, hon var den bland de första han kunde kalla vän här nog, förutom Mark och två andra. Alla andra tyckte han var mesig, en fjolla som stod i växthuset.

Alex märkte hans blickar, hon märkte andra mäns blickar också och de var mer obehagliga. Förr skulle hon inte brytt sig så mycket, då hon visste att hon var beväpnad och kunde försvara sig. Nu fick hon lita till andra och hon gillade det inte alls.

Otto hade precis ätit klart då en av männen kom, en av de som var ungefär i samma stånd som han själv, men som var mycket råare. "Är det inte Marks lilla slyna?" flinade han och la en arm om Alex.
Ottos min mörknade. "Backa bort Edvard" varnade han och reste sig. Han stod inte ut med de andra männen ibland.

Alex såg upp på mannen och hennes blick mörknade. Hon bet till i hans arm som han lagt om henne.
"Jag är ingen slyna." fräste hon och spottade ut blodet. Mannen svor till åt hans blödande arm och gav henne en örfil så hon föll av stolen.
"Det där kanske lär dig tills en annan gång." morrade han och skulle slå till, Alex stack gaffeln i hans ben och mannen vrålade av smärta. Han hoppade runt på ett ben, hans manlighet var som bortblåst innan han drog upp Alex i håret och tryckte henne mot väggen. Alex kunde inget mer göra utan såg med skräck in i mannens ögon, Otto hade sagt att hon skulle vara en snäll och lydig kvinna kom hon på.

Alla hade nu tystnat i matsalen. Men ingen gjorde något, en del skrattade smått åt Alex och en del såg bara förskräckta ut.
Otto såg rasande ut. Han kom fram då Edvard tryckt Alex mot vägen och han drog undan honom. "Jag sa, backa bort" väste han och gav honom ett slag. Mannen staplade till men kom sedan i full fart mot Otto och fick omkull honom på golvet, strax låg de och slogs för fullt på golvet.

Alex kom upp på fötter och svajade lätt till. Hon förbannade sin kropp eftersom det här var saker hon brukade klara av. Hon tar tag i närmaste vattenkaraffer och häller över dem. Det var svårt att undvika Otto så han fick också en kalldusch.
"Vet skäms, att ge sig på en försvarslös kvinna sådär." sa hon med en underton som sa något annat. Nu hade de andra männen vaknat till liv och särat på slagskämparna.

Otto och mannen slutade genast upp av det kalla vattnet. De drogs ifrån varandra och folk skällde, på dem båda. Mannen hade fått en bruten näsa men annars hade han klarat sig rätt så bra.
Otto hade dock fått en spräckt läpp och något som verkade bli en blåtira, han stirrade än argt på mannen.

"Är allt bra med dig?" sa Alex mjukt och kom fram till honom med orolig blick. Det var hennes fel om han var allvarligt skadad. Vad skulle Mark säga om detta? Och vad skulle Jacob säga? Hade hon förstört allt för Mark nu?

Otto nickade sakta, han höll sin arm mot läppen som blödde. "Det är okej" mumlade han och kände sedan försiktigt vid sitt öga. "Inget brutet, bara spräckt och en blåtira".