Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Hon ler trött och ser in i elden och hör Lucifer och skrattar till.
"Jag tror han är lite avundsjuk." Hon gäspar stort och kurar ihop sig.
"När jag somnar så är han din." Hon ler smått och inte lång tid efter så sov hon och drog sakta in luft medan hennes hand låg mot hans bröstkorg. En hårslinga hade letat sig ur flätan och ramlade ner i hennes ansikte och hon gnydde smått till.

Nicolai kysser toppen av den sovande flickans huvud och stryker bort slingan av hennes hår. Han fäster den bakom hennes öra. Nicolai ser mjukt på Scarlett och en känsla av hopp tänds inom honom. Han knäpper loss manteln från hans axlar och reser sig försiktigt ur soffan. Han lägger ner henne mjukt och sveper in henne ordentligt i manteln innan han placerar en kudde under Scarletts huvud.

Lucifer går fram till Scarlett och sniffar lite på hennes ansikte innan han fnyser till och gnider sig mot Nicolais ben.
"Duktig är du Luc." säger Nicolai så lågt att bara Lucifer kan höra, han klappar honom på huvudet och sätter sig sedan vid sitt skrivbord efter att ha lagt in tre vedbitar till i den redan våldsamt brinnande brasan.

Han plockar fram en av sina papperstravar som är ombundna med ett rött sidenband. Han knyter upp det och letar sig fram till rätt sida. på pappren står alla avtal han slutit, alla transaktioner som pågår och allt annat som har med hans ekonomi att göra. Han börjar skriva ner uträckningar på vad han kommer tjäna denna månaden. Timmarna passerar.

Brutus harklar sig utanför den stängda dörren för att inte väcka Scarlett. Nicolai pratar i super låg röst, lägre än en viskning.
"Ja?" dörren öppnas ljudlöst,
"Kan jag göra något för er herre?" frågar Brutus i lika låg röst för att inte Scarlett ska kunna höra något.
"En karaff med något runt årgång 20." Brutus nickar och kilar snabbt iväg och kommer tillbaka med en karaff på en bricka tillsammans med ett glas av kristall. Han ställer det på skrivbordet och bockar sedan innan han lämnar rummet.

Nicolai tar ett glas och fokuserar sedan på pappren framför honom igen. Timmarna fortsätter att passera, hela dagen försvinner och solnedgången närmar sig. Nicolai är uppslukad av sina uträkningar nu, tidigare har han då och då tittat till Scarlett så att hon sover gott och inte fryser eller är för varm.

Scarlett hade sovit hela dagen och hon vankade inte av varken Lucifer eller Brutus. När solen började gå ner så vaknade hon och sträkte på sig. Först såg hon sig om men sen log hon nyvavket åt honom.
"Jag visste inte var jag var först." Hon drog manteln till sig och drog in lukten av honom och reste sig upp.
"Det var exakt så här jag ville. Att jag sover vid din sida." Hon kysste hans kind. "God kväll hur har det gått för dig älskade?" Hon såg på honom och vände sig om och såg mot dörren och sedan tillbaka till Nicolai.
"Jag sov rätt länge. Men jag verkade behöva det och jag är helt utvilad nu vilket jag uppskattar."

Nicolai ler mot Scarlett,
"Va bra att du är utvilad." säger han och vänder tillbaka sin uppmärksamhet till pappret, han sätter dit de sista två siffrorna och ställer pennan i sitt ställ.
"Ursäkta, jag var tvungen att göra klart." säger han och reser sig från stolen för att gå bort till Scarlett.

"Så, du sa att du känner dig utvilad? Så bra." säger han till flickan och drar in hennes mantelinsvepta kropp i sin kalla famn.
"Vi har lite saker vi måste prata om. Om du orkar? Eller, jag glömde. Du kanske vill äta något första, eller ta ett bad och byta kläder kanske?" frågar Nicolai och ler, hans huggtänder blottas och brasans sken får hans vit-bleka hy att skifta mellan silver och grått.

Hon stod tålmodigt och väntade och när han var klar och tog henne i famnen smälte hon nästan. Hon ville aldrig låta den här tiden försvinna.
"Älskade be inte om ursäkt över saker du måste göra. " Hon såg upp och nickade.

"Om du har saker att berätta kan vi ta den via middagen och vid gryningen ska jag tvätta mig." Hon smekte hans kind.
"För min vakna tid är din och bara din."

Nicolai ler mot Scarlett.
"Brutus!" ropar han sedan med medelhög röst. Brutus kommer in i rummet.
"Ja herre?"
"Middag." säger han till honom.
"Båda min herre?" frågar Brutus, Nicolai skakar sitt huvud. Brutus nickar och försvinner ut ur rummet.

Nicolai ser på Scarlett och sedan mot fönstret. Han släpper Scarlett och går bort, han sliter bort gardinerna så att man kan se ut i natten som börjar bli riktigt mörk.
"Ska vi gå?" frågar han Scarlett när han kommit fram till henne och erbjuder henne sin böjda arm.

Hon vänder på huvudet och ler vänligt mot Brutus och ser sedan på Nicolai och tar hans arm.
"Jag älskar den du är inte den du var. Du var så hård och förlåt att jag säger det men elak. Jag var så rädd för dig." Hon skrattade mjukt medan hon lade huvudet mot hans arm.
"Efter maten kan vi dansa då? Det skulle vara så underbart att bara få dansa med dig igen efter resan."

Nicolai ser sårat och lite ilsket på Scarlett.
"Scarlett, vakta din tunga. Jag må vara vänligare mot dig nu men jag är samma man och kommer förbli den mannen." säger han med sträng röst och drar mungiporna bakåt lite så att hans huggtänder blottas. Lucifer gläffser lite mot Scarlett från mattan han ligger på framför eldstaden.

Hon såg bort från Nicolai och släppte hans arm.
"Det var inte så jag menade. Jag ber så mycket om ursäkt Nicolai" Hon lade armarna om sig och såg på Lucifer och såg sedan upp på honom med tårfyllda ögon.
"Jag ber om ursäkt." En lätt snyftning hördes från henne och hon bakade undan.

Nicolai känner en plötslig ilska över att han släppt in Scarlett i sitt liv men när han ser på henne smälter allt det undan. han tar ett mjukt tag om hennes arm och drar in henne i sin famn.
"Det gör inget Scarlett, du är förlåten." säger han och kysser toppen utav flickans huvud innan han släpper henne och frågar,
"Ska vi äta middag?"