PRS(Dragon Fantasy)

Angus räckte henne sedan några örter. "Ät de här". Han mosade några andra örter och la in i såren. Han tog sedan fram nål och tråd. "Det kan göra lite ont". Han sydde igen de djupaste såren och letade sedan efter bandage.

Meira gjorde som hon blev tillsagd, konstigt nog var det värre att läka än att få huggen, hon föredrog att få dem än att läka dem om hon måste bestämma.
Det kan göra lite ont var en underdrift, men Meira bet igen och handades stötvis för att inte skrika.

Angus hittade tillslut bandage och band om hennes sår. "Sådär ja, du ska få mer av örterna, ät de varje morgon och kväll några dagar så ska det bli bättre, och kom tillbaka om en vecka med såren".
Nalel log. "Tack Angus". Hon drog handen i fickan och fick upp några mynt till honom.

"Tack." log Meira oh nickade åt det han sa samt tog asken med örterna. Hon såg på Nalel och mynten, skulle hennes mynt fungera här? Hon hade mycket pengar då hon varit i långvarig och trogen tjänst som soldat.

Angus såg Nalels mynt och skakade på huvudet. "Jag tar inte betalt från vänner". Nalel stoppade tillbaka mynten samtidigt som Ian kom tillbaka. Han tog hennes hand. "Kom, vi går och leker mamma!".

Meira log och kramade om den gamla gubben, "Tack snälla du." sa hon och kysste lätt hans kind som avsked innan de gick ut, Meira kände sig bättre.

Angus såg förvånat efter dem och rodnade svagt medan han gned sin skäggiga haka.
Nalel skrattade lätt och fortsatte gå. "Vi kan gå till ängen så kan du plocka blommor" sa hon till Ian som skrattade förtjust.

Meira log och tog Ian under armarna och hissade upp honom så han satt på hennes axlar. Hon märkte Angus blick, ja hon skulle vara försiktig, men Ian skrattade av förtjusning.

Nalel log men såg med samma blick som Angus hade på Meira. Hon gick framför dem en bit och hennes ficka skramlade lätt för varje steg. Hon hade tjänat bra med pengar idag, vart enda bröd hade blivit sålt.
Tillslut kom de ut ur byn och hon ledde dem på en stig i skogen.

Meira log lite, hon visste väl vad Nalel menade med blicken och hon skulle skärpa sig. "Synd att du inte hade mer bröd, du skulle kunna sålt mycket idag." flinade Meira enkelt och de kom in på en stig i skogen. Det var lugnt och vackert här.