Narnia

Andrew sade ett kort adjö till Grover och gick tillbaka till sin stuga. Egentligen borde det inte vara något anmärkningsvärt, att det var dåligt väder. Men när Grover sagt att det kunde ha varit något Zeus gjort hade det fått honom att fundera. För Luke var kvar här. Så det betydde att de inte varit på sitt uppdrag än.

Sam stampar in i stugan, tack och lov är det tomt annars skulle hon väl råkat i gräl med någon av de andra. Hon drar av sig bikinin och på med nya kläder och tjocktröja, hon frös så förbannat.

Andrew bytte snabbt om till normala kläder inne i stugan. Och i ögonblicket han var klar kom det in en massa av hans stugkamrater in. Han kunde inte låta bli att le åt deras sura miner då de var halvt dyngsura.

Regnet slog hårt mot rutorna och snart kom de andra in, sura, arga och dyblöta. Det var inte en god stämning i deras stuga framöver.

Stämningen var inte den bästa den första halvtimmen. Men den blev bättre ju längre tiden gick. Efter cirka 2 timmar var det full fart på dem igen, med leenden på läpparna, som om de hade glömt bort ovädret utanför.

Sam orkade inte med dem, de tillsammans i en stuga på dåligt humör det funkade inte. Och ja, det blev slagsmål tillsist.
Sam slog upp dörren och störtade rakt ut i spöregnet där hon snart blev dyblöt och kall och hon kom till Andrews stuga och knackade på.

Det var minst sagt förvånande att finna Sam utanför dörren. Hon såg ut som en nyduschad katt.
"Vad har hänt?", frågade han oroligt. Varför var hon här? Hade något hänt i hennes stuga?

"Inget egentligen, de slåss, alla är förbannade." vilket egentligen betydde att även hon gjort allt det där. "Det här vädret är inte normalt va? Precis som Grover sa?" sa hon som för att vinna tid, hon ville inte gå tillbaka ännu.

Andrew nickade. Sedan såg han bak på de andra. Han kunde inte låta henne stå därute. De nickade, som om de visste vad han undrade.
"Stå inte därute och frys. Vi är faktiskt ganska civiliserade här", sade Will, den som normalt förde stugans talan.

"Jaså? Det visste jag inte." skrattar Sam lite och kliver tacksamt in i den varma stugan som var mycket olik hennes och vrider vattnet ur håret även om hela hon var dyblöt och frös, "Tack" säger hon sedan artigt och ser på dem.