Eragon [Privat rollspel]

Galbatorix tvekar. Ór vinglar till i luften och Galbatorix råkar trycka in kniven lite i min hals. Jag flämtar.
"Svär det på det gamla språket och jag ska frige de"

Utan att tveka lovar Aily att låta honom gå på det gamla språket.

Eftersom Galbatorix fortfarande är inne i mitt sinne känner han att jag aldrig kommer låta honom gå, så han släpper inte än. Han låter oss landa och tar sig sedan utom räckvidd för mig och Ór innan han släpper taget. Jag rätar genast på mig så Aily inte ska märka att jag är skadad.

Aureus landar bredvid dom.
"Försvinn härifårn Galbatorix och jag svär att nästa gång jag ser dig ska jag döda dig!" säger Aily.

"Och det samma gäller för mig!"
Aily landar bredvid mig och jag är tacksam att se henne.
"Kan du hjälpa Ór. Jag tror att hon har skadat huvudet, för hon är rätt yr och svag"
Ór morrar med sinnet att hon klarar sig, och som hämnd berättar hon för Aily om mitt nyckelben.

Aily helar först Ór och sedan Tungdil. När hennes krafter försvinner sjunker hon ner på knä. Hon struntar i att hela sig själv.

Eftersom jag numera kan enklare magi så helar jag Ailys sår åt henne. Jag glömde helt bort att hon också var skadad.
"Du var tapper. Hur mår du?"

"Jag klarar mig. Tack!" Aily tar ett djupt andetag och reser sig.

Jag är tacksam att AIly inte har läkt snitten jag har i ansiktet, för jag har redan bestämt mig för att behålla de, och ärren ska få påminna mig om att jag har något otalt med Galbatorix.
"Kom så flyger vi hem. Vet du hur de andra mår?"

"Nej! Nasuada och Eragon skulle försöka hj'äpla dig och Murtagh jag sist jag såg dom."