Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna blev uppriktigt sagt orolig att Thalia hade stuckit för att göra något dumt. Men Thalia skulle väl aldrig ta med Melinda då? Vart skulle hon ta med Melinda? Någonstans i distriktet, det visste hon redan.

Thalia visste inte vad hon skulle prata om så hon började om sitt liv i 11an hur det var att leva där och roliga händelser. Som den gången hon vart uppe i trädet och plockat frukt, men en gren gått av och hon föll rakt ner och mosade körsbören som hon hade i korgen. Det var då hon istället fick flytta ut på fälten för att arbeta där. Hon berättade inte att hon fått ett rapp över armen av en fredsväktare då hon låg ner, men alla skrattade och det var det hon ville få ut av det hela.

Johanna och Finnick kom snart att tänka på skolan. Där skulle väl Melinda bli funnen då hon nu hade skolplikt. De funderade på om de skulle vänta utanför skolan, för de två skulle väl inte vara jättebra på att hålla barn lugna.

Genom fönstret på dörren ser Thalia två skuggor hon skulle känna igen var som helst. "Vänta" säger Thalia och haltar fram till dörren och öppnar den, "Finnick, Johanna, kom här." ler Thalia mot dem.

Johanna hör Thalias röst och snurrar nästan runt 180 grader på direkten. Hon ler, men tvekar. Ville hon verkligen umgås med ungar för tillfället? Men Johanna gick in ändå, med Finnick efter sig.
"Hej allihopa" sade hon.

Barnen blir helt till sig när de får se Johanna och Finnick, de hade alla sett dem på TV, på deras eget spel och senare när de vart i huvudstaden.

Johanna såg hur vissa blev alldeles uppspelta och andra verkade bli rädda. Och vad kunde hon göra för att stoppa det? Absolut inget. Hon sätter sig ner där vid Thalias plats och Finnick tar platsen jämte Johanna. Hon såg i hans ansikte att han inte riktigt visste vad han skulle göra.

Thalia såg på dem, "Trodde ni om någon var van vid intervjuer." sa Thalia roat och ställde sig upp, hon såg att några, de flesta var rädda, varför?
"Varför är ni rädda för?" sa Thalia till dem, "Finnick och Johanna är världens trevligaste människor bara för att de blivit intvingade i spelen är de inte farliga." sa hon och såg på dem alla, "Är man i spelet är man tvungen att spela efter dess regler för att överleva." sa hon bestämt, hon visste ju, hon hade själv vart med.

Johanna ler. "Såklart vi är" svarar hon. "Fast spelen har ju nästan inga regler. De enda är väl de oskrivna reglerna: Mörda inte din distriktskamrat om du inte vill vara hatad av ditt eget distrikt, ät inte andra spelare och gör inget motstånd emot Huvudstaden" lägger hon sedan till då Thalia sagt det hon ville ha sagt om att Johanna och Finnick inte var farliga. Men det är vi, tänkte Johanna. Men hon sa inget om det.

"Men de har ju dödat." säger en flicka och Thalia höjer på ögonbrynen, "Jag med." säger hon bara och ser på dem alla. "Hur skulle ni gjort om ni hamnat i spelen?" sa hon och såg på dem alla som tysta vände bort sina blickar från henne. "Sen dödar de inte bara för att, men ibland måste man för den goda sakens skull." säger Thalia allvarligt, barnen här från 13 förstod det inte de hade vart så skyddade, 12ans och de andra kanske förstod mer.