Skriva av sig-tråden

Publicerade den här i en annan tråd också, men tänkte att den kunde behövas här med..

Du är jättevacker som du är, hur du än ser ut. Din kropp är det vackraste och mest fantastiska du någonsin kommer att äga. Var inte rädd för den eller vad andra tycker om den. ♥

Åh, jag tror jag har fått urinvägsinfektion. Det låter kanske inte som ett problem, men det gör så himla ont och jag kan inte sluta tänka på det. Samtidigt så måste jag träffa killen jag är på G med idag och berätta massa saker för honom som jag tycker är jobbiga, men som är nödvändiga för att han ska kunna förstå mig och så vi ska kunna fortsätta träffas.

Jag sitter hemma och gråter som en patetisk liten unge för att det gör så ont, och ångesten över samtalet jag behöver ha idag gör inte saken något bättre. Varför känns det jämt som att när en dålig, jobbig sak inträffar, följs den upp av flera?

Du ÄR smart och rolig och fin!

Jag har så svårt att tro det bara...

Jag tycker att du skall åka till akuten (köpt tranbärsjuice först så att du slipper ha lika ont), urinvägsinfektion är ju all anledning att gråta, det gör sviiiiinont, å det är ju inte direkt bra att gå med. >.<

Jag mår så dåligt. Det är snart skolavslutning och alla kommer åka dit med världens finaste klänningar medans jag bara vill ha shorts och någon tröja. Mamma försöker övertala mig att köpa någon klänning men varför skulle jag ha något jag ändå inte trivs i och ser tjock ut i ändå?

Plus att mina tankar har blivit mycket värre. Idag har jag ätit lite ris och korvstroganoff, en chokladboll och två rostade mackor, och snart ska vi fika. Jag vill inte. Mina tankar skriker åt mig hela dagarna att jag inte behöver "anstränga mig" över att mitt hår är fint eftersom ingen kommer bry sig. Tankarna skriker också till mig att jag är tjock och att jag inte borde äta, speciellt inte fika.
Imorgon ska vi ha brännbollsturnering med skolan vilket gör att jag antagligen kan slippa äta eftersom mamma inte är där och tvingar i mig något eller blir irriterad när jag lämnar matbordet tidigt för att jag ätit upp.


Varför kan mitt liv inte vara bra, varför kan jag inte vara fin eller smal?

Hatar mig själv. Hatar min kropp, hatar allt som har med mig själv att göra.

Varför måste man bli kär i fel person?
Varför är kärlek så jobbigt? Varför?

Trodde inte att jag var så jävla förälskad, insåg det först när jag blev arg på alla och jätteledsen av att bara se en bild på honom och någon som han definitivt är tillsammans med. Det var då jag insåg hur mycket jag brydde mig och hur hårt jag har fallit. Och jag insåg också att jag inte ville längre. Det är inget kul att vara kär när man vet att man aldrig kan få den man gillar. Allt känns bara så meningslöst. Alla idéer jag och mina kompisar har haft på hur vi kan få honom att se mig, de är inte något längre.

Jag mår så bra just nu. Det är helt underbart. Känner att allt går som jag vill, och även när det inte går som jag tänkt mig blir det ändå sjukt bra. Det är bara så härligt. Och grejen är, att för några veckor sedan mådde jag sjukt dåligt. Ingenting blev som det skulle, allt gick åt helvete, och jag bara hatade mig själv. Allt jag sa var fel, allt jag gjorde blev dåligt, ingenting blev rätt. Jag visste inte var jag var på väg eller vem jag var eller någonting, och nu så har allting bara fallit på plats. Jag vet fortfarande inte vart jag ska eller vem jag är, men det är okej. Det spelar ingen roll. Först ju nu är jag glad, just nu mår jag bra, och det är det som är det viktigaste. Inte vad man gör med sitt liv eller vad andra tycker om vad man gör, utan hår man mår och själv tycker om allt man gör och är.

Hoppas att alla ni som skrivit här som mår dåligt just nu hittar tillbaka till toppen. Det kanske känns skit just nu, men det blir bättre. Håll ut, ni kan klara det!

Vad skönt!! Känner lite samma, jag Igår mådde jag sämst, men bara att gå på student-fest och få ett samtal om att min kompis vill bada med mig gör mig glad idag hihi ♥ Iofs gör det mig mest glad att hon ringde mig först och inte sin bästis X)