The cold in our bodies [PRS]

Hon såg upp och tårar rann nu ner från hennes kinder.
"Jag plågas! Det brinner i mina ådror. Låt mig få åka! Jag måste få komma hem!" Sa hon och reste på sig, ostadig.
"Jag måste hem. Annars kommer jag att dö inom en vecka!"

"Det är ingen som säger att du inte ska få åka.", sa Silas och gav Ivan en vass blick.
Ivan rynkade pannan. Han hade aldrig sett kungen på det sättet tidigare. "Men då vill jag följa med.", sa han.
"Det hur inte tillträde till staden.", sa Silas och vände sig till boken igen. "Här är vi..", mumlade han och såg över kartan som hade hade slagit upp.
"Men resan.. den kan vi följa med på.", envisades Ivan. Han ville ha sista ordet. Han visste att kungens ord var lag, att dem orden gick först. Men Alice var hans. Och hon hade förtrollat honom, iallafall kändes det så. Deras tid var inte över än. "Ja.. vad tycker du, Alice?", frågade Silas och tittade upp på henne.

Hon såg på Silas och såg sedan på Ivan. Nej han fick inte se vart staden låg. Han var ju, en man.
"Finns det inget annat sätt? Byn är för hemlig, för helig." Viskade hon och drog handen mot bröstet. Det gjorde så ont och hon föll ner på knä. Man kunde tydligt se smärtan i hennes ansikte.

"Kanske det finns någonstans där Ivan och hans sällskap kan stanna medan du är i staden?", föreslog Silas. Ivans såg förvånad ut. Han var överraskad att han verkade vilja hjälpa till. Det här kanske var det som folk talade om när de menade att Silas var en god kung. Han verkade vara tillmötesgående.
"Kolla här, Alice. Här är du." Silas pekade med fingret på en målad bild i boken som föreställde en karta.
"Cecilia, kan du vara snäll och se efter hur Alice har det? Hon verkar vara besvärad.", sa Silas.

Cecilia gick fram och sjönk ner vid Alice. En värme utsöndrades från Alice och hon stank. Inte av svett utan av något... ruttet? Cecilia såg på Maurice och såg sedan på Silas.
"Vi måste åka redan nu. Hon är inte bra." Cecilia såg på Olivia och harklade sig.
"Hämta något att dricka är ni snäll. Be om hjälp med. En balja med kallt vatten och en trasa." Hon hjälpte Alice till fåtöljen och ssåg på Silas.
"Hon är inte i form att peka än."

Olivia försvann därifrån på ett ögonblick och gick för att hämta hjälp och saker Cecilia bett om.
"Det är ordnat. Vagnarna är packade. Jag skulle tro att ni ryms där också.", sa Silas. Han var lugn. "Ta med er kartan. När hon känner sig bättre kan hon peka. Alice- kan du säga vilken riktning ni ska i?", frågade Silas.

Hon öppnade ögonen. Såg vart de var och nickade. Hon visste på ett ungefär.
"Nordöst.." Viskade hon och såg mot Silas. Hon svimmade sedan av och sjönk ihop där hon satt.

Olivia återvände strax därpå med fler tjänare, en balja med vatten, vatten att dricka och en trasa att badda henne med.
"Tack, Olivia.", sa Maurice som kände igen tjänaren sedan tidigare.
Han sträckte sig efter trasan för att doppa den i vattnet. "Hon får återhämta sig ett tag innan vi tar med henne till vagnen.", sa han fundersamt samtidigt som han baddade hennes panna. "Hör du mig, Alice?", frågade han henne.

Det kändes som hon skulle brinna upp, det gjorde hon kanske med. Men sedan den svala trasan som baddades fick hennes ansikte att slappna av. Det var så svalt. Var det en hand som var kall med? Sedan rösten. Som om den var i en tjock dimma, långt, långt borta. Försiktigt öppnade hon ögonen.
"mmmhm?"

Kung Silas hade i tystnad tittat på då Maurice såg om Alice.
"Vila.. ja. Det borde hon. Men ju snabbare hon kommer till sin stad desto bättre.", sa han. Ivan fnös frustrerat. Han gillade inte att de inte var i rörelse och påväg någonstans.
"Hon kan vila i vagnen! Vi tar den stora." Till Ivans förvåning hörde han kungen hålla med.
"Tja, det har du rätt i Ivan. Det borde hon nog kunna.", sa han utan att slita blicken från Alice.
"Jag insisterar att jag får följa med och se efter henne, sir.." Hon sänkte blicken. Ärligt visste hon inte riktigt vem hon skulle rikta orden åt. Kungen, Ivan eller Maurice?