prs yehet & kkaebsong

Chockad ser Joshua upp i den äldres ögon, så han något fel?
"Jag skämtade.." förklarar han tyst och kramar om sig själv, alldeles frusen efter kontrasten på det heta vattnet och luften i rummet. Kanske Zihaos sjunkande humör också är en anledning. "Jag menar, man svettas något hysteriskt under Quidditch? Det är väl inte hans fel..?"

Zihao slog löst till Joshua i bakhuvudet.
”Äsch, jag bara driver med dig”, sade han och bet sig löst i läppen. Det hade inte varit meningen att låta så arg, även om det helt enkelt var så han gjorde när han ville driva med folk. Självfallet var den yngre inte van vid det och just därför kunde det uppfattas som ilska.
”Det är klart att man luktar pest efter ett quidditchpass”, försäkrade han och pillade lite på tänderna som verkat blivit ännu vassare efter fullmånen.

Joshua masserar sig i bakhuvudet och blänger surt på Zihao innan han går ut ur duschen.
"Du vet, vissa är rätt självklara när de driver med folk, du däremot tar man verkligen seriöst hela tiden." Påpekar sextonåringen med ett lätt litet leende när han ser väl mot Zihao. "Då vet jag att jag inte ska vara nära dig när du precis kört Quidditch."

Med slokande axlar, följde Zihao efter Joshua ut från duschen. Det kanske var sant, det sextonåringen precis sagt, men han hade alltid gjort på det sättet till hans försvar.
”Förlåt då”, muttrade han dystert, men ryckte snabbt upp sig vid åsynen av den andres leende. Han fångade in den yngre i sin famn och låste där med fast honom i ett stadig grepp. ”Nästa gång jag luktar illa så ska jag se till att komma direkt till dig och göra såhär”, viskade han med glittrande ögon och drog tungan tvärs över Joshuas ansikte. Ingenting, absolut ingenting, var roligare än att retas.

"Nej nej, jag menar det inte som något dåligt ju. Grattis till dig som är en så bra skådespelare bara," förklarar Joshua när han lägger märke till den dystra tonen i Zihaos röst. När han sedan håller fast honom i ett stadigt grepp kan sextonåringen inte låta bli att le, och rynkar lite på näsan efter den andres ord. Förvåningen ökar dock när sjuttonåringen stryker tungan längs hans ansikte, vilket tillåter Joshua än en gång att blänga på Zihao. "Bäst för dig att du inte gör det igen, då tänker jag nämligen sluta prata med dig." skämtar Joshua bestämt.

”Bara därför”, började Zihao och drog tungan utmed den andra sidan av Joshuas ansikte. ”Tänker jag fortsätta”, avslutade han med ett belåtet flin på läpparna. ”Jag vet att du tycker om det, så sluta låtsas som om du inte gör det.” Sextonåringen måste trott att han var helt komplett jävla sinnesrubbad. Sanningen var ju den att han var en gnutta galen, men det hade inte direkt skadat någon. Bortsett från den gången han bitit någon så hårt i armen att personen fick stanna i sjukhusflygeln tre dagar. Men den lilla incidenten räknades inte.

Med ett skratt försöker Joshua att slita sig loss från den äldre, att bli slickad i ansiktet av en människa är något han aldrig blivit förut. Hundar, katter och andra djur gills inte, för då har det hänt mer än ett par gånger.
"Du gillar verkligen att se mig lida, förstår jag?" mumlar sextonåringen och putar med läpparna när Zihao än en gång tar sig friden att slicka honom i ansiktet. "Du har rätt, jag tycker om att vara nära dig. Men att bli slickad i ansiktet? Det vet jag inte."

Vem tyckte egentligen om att bli skickad i ansiktet av en annan person? Troligen ingen.
”Hade det varit bättre om jag gjort det igår eller? För jag ville allt göra det igår också men jag var på tok för feg, så därför gör jag det idag istället”, förklarade Zihao och rodnade lätt. Det lät ju helt vrickat, däremot var det var åtminstone en något logisk förklaring. Även om den logiska delen av den lät totalt galen.
”Och jag gillar inte att se dig lida!” Protesterade han sedan och höll hårdare om Joshua. ”Jag kunde bara inte låta bli och det är alltid lika roligt att retas med dig.”

"Helt ärligt skulle det inte ha känt lika konstigt antar jag, eftersom att du var lurvig som en hund. Men det spelar ingen roll, för jag har ingenting super emot det nu heller." berättar Joshua och låter handen finna sig vid de rosiga kinderna med ett leende spridande över läpparna. Sextonåringen sjunker in i kramen och låter sina egna armar slingra sig runt Zihao. "Jag ser ingen skillnad."

”Vadå, ser ingen skillnad?” Frågade Zihao och höjde ett ögonbryn. Händerna letade sig upp mot Joshuas nacke, där de började pilla lite med det blöta håret. Han kände sig fortfarande lite som en hund, om sanningen skulle fram. Psyket hade väl börjat dra sig lite åt sidan och haverera - och det med all rätt. Vissa kanske klarade av förvandlingen och det där utan problem, för att sedan återgå till det normala livet dagen efter. Men Zihao gjorde inte riktigt det. Av någon anledning kändes det aldrig som om linjen mellan den ena formen och den andra var heldragen.