Rollspelare & Wolfy prs

Jason log svagt av tanken på Leah som barn. Han kysste hennes axel några gånger medan hon pratade. Han rynkade lite på pannan och tittade förvånat upp på henne.
"Var du mobbad?" frågade han förvirrat, hade förväntat sig att hon var den snyggaste och snällaste i hela skolan nästan.

"Utfryst." Visst hade hon fått höra tysta kommentarer bakom sin rygg men det hade ändå i lågstadiet mest handlat om att hon alltid varit ensam. "När jag var tretton nådde jag första gången botten. Andra och tredje försöket hände två år senare. Mitt fjärde försök var inte planerat." Leah gjorde en kort paus. Hon blinkade med ögonen för att hålla tillbaka tårarna som brände bakom ögonlocken. "Det var på en av Damons fester. Jag kommer inte ihåg vem men någon av hans vänner erbjöd mig ecstasy. Jag tog tabletten och efter en timme eller så tog jag en till. Jag började efter ett tag må dåligt. Damon ville inte ringa efter ambulans - han ville varken bli påkommen eller att festen skulle vara över. Jessica tog mig dock till sjukhuset. Trots att jag var halvt medvetslös så fanns det ingenting jag ville mer i den stunden än att sjukhuspersonalen skulle konstatera att de inte kunde göra något för min skull."

Jason kände hur hans blod började koka, det fanns inget han hellre ville göra än att döda Damon. Han suckade tyst och lutade pannan mot hennes axel. Han skakade lite på huvudet och kramade om henne hårdare.
"Jag vill att du pratar med mig ifall det någonsin är det, oavsett ifall vi är tillsammans, vänner eller inte. Okej?" sade han.

Leah vände på huvudet för att kunna se på honom. Hon nickade lite till svar trots att det inte var något hon kunde lova honom, oavsett hur gärna hon än ville det.
"Nu tycker jag vi haft tillräckligt med äventyr för idag." Hon backade bort från kanten för att börja gå tillbaka längs med stigen.

Jason gick efter henne och kollade på henne lite då och då. Han svalde hårt och satte sig i bilen, tänkte låta henne köra igen. Han sneglade mot henne och försökte komma på något bra att säga.

Till hennes lilla förvåning så satte han sig inte bakom ratten. Det betydde att hon än en gång skulle behöva vara ängslig då hon körde, rädd över att bilen ens skulle få en skråma.
"Vill du åka någonstans ännu?" frågade hon tyst, ville veta vart någonstans hon skulle köra.

"Du väljer." sade han och smekte hennes kind. Han lutade sig mot henne och kysste mjukt hennes panna. "Du är den starkaste människan jag känner." sade han sedan tyst.

Så som hon kände nu ville hon inget hellre än krypa ner i en mjuk säng och sova. Att prata om gamla tider var inget hon tyckte om att tänka tillbaka till, än mindre att prata om. Det hon berättat hade inte varit i närheten på allt hon hade på hjärtat men det kunde de ta en annan gång.

"Så, om du vill tillbaka till Penelope är det lugnt. Du får all tid du behöver." sade han och såg på henne en stund innan han vek undan med blicken. Han kände sig så otroligt hjälplös som inte kunde se till att hon mådde bra.

Leah skakade på huvudet. Hon var otroligt tacksam för Penelope och all hjälp hon fått, men just nu ville hon inget hellre än somna med Jason vid sin sida. Hon behövde honom och samtidigt ville hon vara där för honom, han hade gått igenom mycket han också. Inte bara i sin barndom utan också på senare tid.