The living dead(Dragon Fantasy)

Alex såg på honom och satte sig på stegen hon stod på.
"Tror nog det finns fler som vill, men att de gett upp. Jag hade gett upp om jag fått leva sådär år från år. Nu har jag fått sova istället." sa hon tyst och begrundande.
"Varför har du ingen kvinna? De bör väl finnas ogifta?" frågade hon och studerade honom med rynkad panna.
"Eller föredrar du män?" frågar hon lugnt.

Otto nickade sakta. "Det är väl sant, i alla år har jag tvingats att jobba" mumlade han. Han hade inte haft tid att ge upp, bara jobba och överlevt.
Då hon frågade nästa sak stelnade han lätt till och hade ryggen mot henne. "Jag gillade en kvinna här för två år sen, Elsa, men hon försökte fly härifrån och blev dödad" sa han tyst.

"Åh." Alex hoppade ner från stegen och kom fram till honom.
"Jag beklagar." sa hon mjukt och la en hand på hans axel. Hon hade inte velat dra upp det hela, skänka honom mer sorg och förbittring.
"Men de kommer nya då och då, håll utkik efter de som inte har blivit vana vid detta liv." log hon uppmuntrande mot honom.

Otto log svagt och vände sig mot henne igen. "Jag tror inte jag ska göra det, jag har gjort många misstag här, om jag har någon öppet kanske det blir problem för dem istället". Han hade ärr här och där efter bestraffningar, han hade råkat göra allt möjligt, ha sönder något, råkat stöta sig med någon som var högra uppsatt.

"Vissa kvinnor gillar äventyr, att leva i det farliga." sa Alex och hennes ögon glimmade till roat innan hon drog sig undan och började fixa med tomatplantorna.

Otto skrockade lågt bara och fortsatte arbeta. Han skördade från en del växter och såg med glädje på hur allt växte och levde. Det fick allt att kännas lugnt.

De fortsatte så i lugn samverkan tills det blev lunchtid. Alex visste inte hur man gjorde här, kom de med mat eller åt man i matsal?

Otto hade nu en korg med tomater, sallad och bär. "Kom med, vi lämnar det här i köket och hämtar lunch till oss". Han gick ut och började ta sig mot den gamla restuarangen som var köket.

Alex följde tyst med Otto då de gick mellan korridorerna. Hon kände att det bara var med Otto och Mark hon kunde vara sig själv. Hon tänkte på John, men kände att pojken inte helt var hennes ansvar.

Otto tog dem till köket och lämnade in korgen och fick två tallrikar med kött och potatis. Han gav en till Alex och satte sig sedan och åt en bit utanför köket.