The rich man's daughter(PRS)

Mona kramade hårt om hennes hand. "Jag ska göra mitt bästa" lovade hon och reste sig tillslut en aning darrigt. Hon tog sig ut ur rummet. "Ta hand om dig...". Hon tog sig ner till salen igen.

"Du med." sa Hilde och såg efter henne, det fanns inte mycket Hilde kunde göra om de inte kom till henne.

De var alla nere i salen, prästen och Edward med de skulle båda tala för sin sak.

Mona kom in och hon satte sig vid Lance, än en aning blek. Hon såg på de alla och väntade på att någon skulle tala.

Edward var blek han med och svalde hårt, han ville inte bli hängd, men hellre det än att hamna i fängelset igen.

Lance la armen om hennes midja, han undrade hur det var.
Sedan började långa förhör. Prästen försvarade sig med att Hilde var en hedning, inte döpt. Prästen som var deras ställde sig upp, försvarande och berättade vad det berodde på.

Mona lutade sig lätt mot honom och hon lyssnade på hur alla försvarade sig själva eller Edward. Tillslut kunde hon få säga något, även om hon knappt visste vad hon skulle säga. "Edward försvarade bara Hilde, och när han fått bort prästen från henne så hetsade prästen upp honom, kallade Hilde slyna, därför fortsatte Edward slå".

Prästen började protestera men hans röst dog bort i att Hilde, blek som ett lakan och iförd vitt nattlinne kom in. Hon var stödd på en vakt och hade med sig en liten kökspiga.
"I detta hus får man inte heller våldföra sig på kvinnor." sa hon mörkt och såg på prästen, han som förstört hennes liv.

Mona såg på Hilde och for upp för att hjälpa henne också. Hon tog sig fram och hjälpte henne istället för kökspigan.

Edward såg på Hilde och bleknade mer då han såg hur blek och hur mycket hjälp hon behövde. Han sa dock inget, han ville inte göra något värre.

Hilde skakade på huvudet sakta och satte sig på en stol, mötte Edwards blick, hon var är för att kämpa för honom.

Pigan kom till henne och viskande berättade hon för domaren sina upplevelser.
"Detta hände mig med som liten." sa Hilde allvarligt, hon skulle fälla den lättfotade prästen.

Mona sjönk ner vid Lance igen, nästan ännu blekare,allt det här verkade tära på henne men hon sa inget mer utan bara väntade på domarens uttalande, alla hade talat nu.

Edward mötte Hildes blick med ånger, om han bara hade hjälpt henne men inte slagits hade de inte suttit här.

Timmarna gick och den alltmer bleknade Hilde kämpade som för sin Edward. Slutligen lät domaren Edward gå fri men på villkoret att han hädanefter sköter sig. Prästen däremot blev avmed sin ttitel och ämbete.